BETYG
1.7
av 5
1.7
av 5
The Hills Have Eyes Part 2
Efter händelserna i första filmen går Bobby till psykiater. Han är numera vän med kannibalflickan från första filmen, men är orolig, eftersom hon ska ge sig ut med sina vänner - på camping i öknen...
| Originaltitel | The Hills Have Eyes Part II |
| Regissör | Wes Craven |
| Manus | Wes Craven |
| Genre | Skräck, 80-tal |
| Skådespelare | Tamara Stafford, Kevin Spirtas, John Bloom, Colleen Riley, Michael Berryman, Penny Johnson, Janus Blythe, Robert Houston, Willard E Pugh, Peter Frechette |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 312 |
| Filmnummer | 17351 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Såg ”part 1” av det här för bara ett par veckor sen. Kritiserade den rätt så hårt i min kommentar då. Den här ”part 2” släpptes hela sju år efter denna. Så förhoppningen var att Wes Craven skulle ha mognat lite och kanske till och med utvecklat sin ursprungliga idé något. Men inte, den här är sämre, vi trodde inte det var möjligt.
Betydligt mer halvbeige standardrulle än ettan, och det är faktiskt till dess fördel. (5+/15)
Wes cravens första etta för mig.
Craven gjorde uppföljaren enbart för att få in lite pengar. Det märks tydligt. Fruktansvärt värdelös film på alla sätt och vis.
Kan vara världens sämsta uppföljare nånnsinn! så xtremmt sjukt tråkig=( att craven lyckades göra en sånn uppföljar smörja är fan en gåta(?)
Jag ljuger inte när jag säger att det här är en av de sämsta filmer jag någonsin sett. Första delen är sju ljusår bättre än denna, och då är det ändå Wes Craven som ligger bakom den här också. Helt sanslöst!
Godkänd, men den går inte att jämföra med ettan.
Hundens tillbakablick är guldkornet i filmen. Det höjer den till en 2a, ingenting annat gör det.
Hahaha. Jag har aldrig varit med om så komplicerade sätt att ta kål på skurkar som i dessa två filmer. Och tvåan tog priset! Sanslöst kul och krångligt. Gillade dessutom att hunden visade oss tillbakablickar.
Synd att Peter Frechette inte fick vara med så mycket. Men å andra sidan var det kanske bara var jag som noterade och saknade honom...
