BETYG
3.2
av 5
3.2
av 5
Youth
Fred och Mick är två gamla vänner som är på semester på ett elegant hotell vid Alpernas fötter. Fred, en kompositör och dirigent, är nu pensionerad. Mick, en filmregissör, är fortfarande aktiv. De ser med nyfikenhet och ömhet på sina barns förvirrade liv, Micks entusiastiska unga manusförfattare, och andra hotellgäster. Medan Mick försöker slutföra manuskriptet till vad han föreställer sig ska bli hans sista stora film, har Fred inga som helst intentioner att återuppta sin musikkarriär. Men någon därute vill till varje pris höra honom dirigera igen.
| Originaltitel | Youth |
| Alternativ titel | La giovinezza |
| Regissör | Paolo Sorrentino |
| Manus | Paolo Sorrentino |
| Genre | Drama, Komedi, Romantik, 2010-tal |
| Skådespelare | Harvey Keitel, Michael Caine, Rachel Weisz, Jane Fonda, Paul Dano, Roly Serrano, Alex MacQueen, Wolfgang Michael, Emilia Jones, Tom Lipinski, Mãdãlina Ghenea, Chloe Pirrie, Luna Zimic Mijovic, Robert Seethaler, Alex Beckett, Nate Dern, Mark Gessner |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 368 |
| Filmnummer | 114462 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Känns som att det mer handlar om karaktärer och stämning än en ren berättelse. Men det är vackert foto och väldigt välspelat. Svag fyra eller stark trea.
Paolo Sorrentino är ett filmgeni, men kanske inte ett skådisregi/manusgeni. Eller så är det en språkbarriär som ställer till det? Jag tycker inte att skådespelarprestationerna når upp i en övertygande nivå, intonation och mellanpersonlig kemi är ofta helt off.
Trean är svag. Inte Sorrentinos bästa film. Hettar till när Fonda är med dock.
En film om distansen mellan det unga, vackra, pigga och ålderns höst, med reflektion, drömmar som gått i uppfyllelse men också som gick i kras och obarmhärtiga visshet att det snart är över. Det här glimtar bitvis till men med det är trögt och jag tycker nog egentligen aldrig om det här ordentligt. Betyget blir en stark 2;a, dvs 2+
Egentligen är jag tveksam till fyran, men det här var något alldeles speciellt. Det som gör mig tveksam är att man kanske har ansträngt sig för mycket för att det ska bli speciellt, men jag får bortse från det, jag njöt ohejdat av detta och småskratten var täta. Först denna helt underbara britt Michael Cane som är i en klass för sig själv, hans lugna torra humor. Det finns så många djupa och lugna samtal här,men samtidigt vardagliga. Så många olika individer, som bara var där och som var och en stod för en egen karaktär och lite på håll bands allt samman, men med mycket mellanrum. Miljön var i sig själv bedårande, jag bara njöt av allt. Avslutningen var i en klass för sig.
Det långsamma berättandet, replikerna och scensammansättningarna skapar en närmast sakral livsbejakande känsla som jag gillar. Pretentiöst på ett sätt som funkar.
Spelplatsen är ett schweiziskt spa men eftersom ingen dramatik eller egentlig handling finns blir det mest en presentation av karaktärerna som är spaets gäster.
Mina favoriter bland dessa karaktärer är: 1/ En överdimensionerad Maradona med liten fru och stor syrgastub. 2/ Massösen som dansar till sitt tv-spel om natten. 3/ Miss universum.
Bästa skådisprestation är Michael Caine som pensionerad dirigent och musik-skapare.
Mycket melankoli och bakåtlutad humor finns men det är en sömning tillställning som är lite väl pretentiös.
Fantastiskt. The Trip möter varats och åldradets djup. Klickar fint ihop med James K. Smiths teorier om människan som djupast en "desiring" varelse. Sorrentino är på väg att bli en favorit.
Paolo Sorrentino och Terrence Malick borde hänga.
"Youth" är en synnerligen udda film, vilken genererade en närmast surrealistisk upplevelse. Detta var min första film av Paolo Sorrentino, jag visste verkligen inte vad jag gav mig in på. Jag vet inte vad jag ska jämföra med; mina tankar går främst till "Un chien andalou" (1929) av Luis Buñuel, där just surrealismens mästare Salvador Dalí var högst involverad.
