BETYG
3.4
av 5
3.4
av 5
The Crying Game
En brittisk soldat på permission tillfångatas av IRA. En av hans fångvaktare fattar sympati för soldaten och förmår inte döda honom.
| Originaltitel | The Crying Game |
| Regissör | Neil Jordan |
| Manus | Neil Jordan |
| Genre | Drama, Kriminalare, Romantik, Thriller, 90-tal |
| Skådespelare | Stephen Rea, Miranda Richardson, Jaye Davidson, Jim Broadbent, Forest Whitaker, Adrian Dunbar, Breffni McKenna, Joe Savino, Birdy Sweeney, Andrée Bernard, Ralph Brown, Tony Slattery, Jack Carr |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 2672 |
| Filmnummer | 1522 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Mer drama än thriller, men välgjort. Vändningen kom som en överraskning man knappast var beredd på. En kultrulle idag.
Kass!
Välspelad och trovärdig. Även om man inte hört nåt innan om denna film så borde man dock lista ut den stora "överraskningen" innan den uppdagas för huvudkaraktären. Ganska speciell film på många sätt. Störst minus är väl att jag hade gärna sett att den inledande delen av filmen var lite längre. Sevärd. Stark trea.
Tyckte den var utsökt med underbar känsla och starkt agerande av Rea, fram till twisten, då toppade den givetvis o låg stabilt på en Femma. Både kultrulle och klassiker idag. Inte ofta man vill att filmen skall hålla på en timma till.
En originell film som börjar som en thriller men som förvandlas på ett oväntat sätt till en intensiv och minst sagt ironisk(ni som sett den vet vad jag pratar om) kärlekshistoria. Lysande spel av Rea, Richardson och Whitmore. En unik och förförisk film som blev nominerad till 5 Oscars och vann välförtjänt för bästa manus. 4-
Filmens positiva sidor väger upp dess negativa.
Relationen mellan huvudkaraktärerna är (blir) väldigt intressant och Davidson är strålande, men det är som många sagt en väldigt splittrad film, där de två delarna känns väldigt mycket som två delar och väldigt lite som en film. Men jag gillar att filmen antagligen ger en hel del tittare (mig själv inkluderad, till viss del) en liten ny syn på sin egen inställning och känsla inför vissa frågor.
Aldrig har det hemska 90-talsmodet kommit mer till sin rätt än i denna fascinerande film.
Tycker det är en mycket ofokuserad film som trycker in lite av varje och den känns väldigt trist på det hela, samtidigt som den är egensinnig och inte utan förtjänster.
Mystisk, snygg och intressant film som är allt annat än förutsägbar. Felet med det sistnämnda är dock att det hela inte hålls ihop alltför väl. Hur hänger IRA-biten egentligen ihop med den erotiska delen av storyn? Varför är Stephen Rea ens med i IRA när han inte någonsin verkar bry sig om politiken? Vad är egentligen filmens poäng, utöver att överraska åskådaren? Många sådana frågor går att ställa. Men filmen är helt klart bra, absolut.
