BETYG
3.4
av 5
3.4
av 5
The Commitments
Några kompisar ber Jimmy att bli deras manager. Han börjar med att annonsera efter bandmedlemmar.

Originaltitel | The Commitments |
Regissör | Alan Parker |
Manus | Dick Clement, Roddy Doyle, Ian La Frenais |
Genre | Drama, Komedi, 90-tal |
Skådespelare | Robert Arkins, Andrew Strong, Michael Aherne, Angeline Ball, Maria Doyle Kennedy, Dave Finnegan, Andrea Corr, Glen Hansard, Colm Meaney |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 6372 |
Filmnummer | 894 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.
Kommentarer
Handlingen i sig osv är väl inget speciellt. Musiken är jävligt bra, men blir stundtals lite som att kolla på en konsert, snarare än det är en film. Den funkar absolut, men inget jag hade sett om.
Jag får nog tillåta mig att dra till med en fyra, en sådan "glädjesmittande" film måste bara premieras. Det bjöds på fantastisk musik, Andrew Strongs pipa glömmer man inte i första taget, det är glädje, mycket tjafs, härliga och opassande dialoger med en ensemble jag inte glömmer i första taget. Får ju inte glömma den irländska miljön, det här kan jag småmysa över långt efter.
Lätt den bästa musik drama filmen som slår överskattade klassiker som Grease, Dirty Dancing och Bohemian Rhapsody.
Bra musikfilm som med minimal manusansträngning hade kunnat bli en femma. Som det är tar låtarna lite för stor plats och bråken blir lite för repetitiva och slutet är pyspunka och det blir en halvsvag fyra. Jättebra skådespeleri.
Väl värd sin kultstatus med bra skådespeleri, underhållande historia och fantastisk musik.
En kul och munter skildring från Dublins gråare horisont. Lutar lite åt det larvigare hållet men har så mycket charm över sig att det landar rätt. Alan Parker var minsann en rackare på filmskapande. Betyget blir en 4;a
Charmigt och roligt hela vägen. Storyn går ganska mycket på tomgång, men det hålls ändå ihop bra av musiken, karaktärerna, stämningen och det fina slutet. Irlänsk rockfilm i toppform!
Flummig, charmig och lite rolig.
Bra musik i en välgjord och överlag ganska charmig feel-good-historia som inte riktigt förmedlar den skitighet och närvaro den vill.
Har burit den här varmt i minnet från förr. Såg nyss om den och det var mycket mindre handling än jag mindes. Den är fortfarande bra men inte lika nostalgisk längre. Tur att musiken är bra :)