BETYG
3.1
av 5
3.1
av 5
Sällskapet - El Club
En grupp präster i varierande åldrar bor tillsammans med nunnan Mónica, i ett hus i en avlägsen och vindpinad by på den chilenska kusten. När de inte ber eller botgör sina synder, tränar de sin greyhound inför nästa race. När en ny präst flyttar in dyker kort efteråt en man upp vid deras dörr och börjar rada upp hårda anklagelser mot nykomlingen. Rösten blir högre och högre tills ett skott plötsligt går av. Prästen har flytt undan anklagelserna genom att begå självmord. Kyrkan skickar en utredare till deras hus, men är han verkligen där för att att reda på sanningen om självmordet?
| Originaltitel | El club |
| Alternativ titel | The Club |
| Regissör | Pablo Larraín |
| Manus | Pablo Larraín, Guillermo Calderón, Daniel Villalobos |
| Genre | Drama, Komedi, Mysterium, 2010-tal |
| Skådespelare | Roberto Farías, Antonia Zegers, Alfredo Castro, Alejandro Goic, Alejandro Sieveking, Jaime Vadell, Marcelo Alonso, Francisco Reyes, José Soza, Diego Muñoz, Gonzalo Valenzuela, Catalina Pulido, Paola Lattus, Erto Pantoja, Felipe Ríos |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 114 |
| Filmnummer | 115702 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
I en liten chilensk by intill Stilla havet har en grupp motbjudande människor gömts undan. De kommer från den katolska kyrkans värsta mörker, en nunna och fyra präster. Deras mörker består av sexuella övergrepp inklusive pedofili andra maktmissbruk verkar också ha inträffat.
Pablo Larraín (regissör) tycks ha satt ett brungrått skitigt filter framför kameralinsen. Kanske effektfullt men inte nödvändigt för filmens handling lyckas leverera skiten själv.
Kändes som om det låg en grå filt över hela miljön och under ytan fanns det fördolda som började pysa fram lite i taget.,en miljö som var lockande att följa, men kanske var det lite väl fördolt. Det här med religion är ett intressant ämne och hur olika kulturer fungerar och jag är lite smått förtjust i det lite gråa, så en stark tvåa är det onekligen.
En genomgående snyggt fotograferad och välspelad film. Bra regi! Den var nära en fyra, men någonstans saknas något, eller så försvinner det i kulturel översättning.
Den här filmen hade jag tänkt att se någon gång, och nu kom den helt plötsligt på tv. Bra skådisar och något annorlunda, men den fängslade aldrig. Jag har svårt för allt det religiösa pratet. Det verkar också som att de använt ett grått linsfilter. Kanske tyckte de att det var för ljust när filmen spelades in, men såna billiga amatörknep förfular också eftersom alla färger blir onaturligt grå. Så den troligtvis fina inspelningsmiljön kommer aldrig till sin fulla rätt. Det går att skapa en mörk och grå inramning genom att filma när det är molnigt, filma rätt tid på dygnet, anpassa belysning, tapeter, kläder osv.
Det här är inte en stark film. Det här är en film som visar ett antal brutala scener och brutala dialoger, det är lätt att förväxla det med att filmen är stark. Effektsökeri. Fotot är också väldigt dåligt. Hoppa över den här filmen
Nja
Det finns onekligen någonting lockande i upplägget med ett udda kollektivboende bestående av bannlysta katolska präster ute i en chilensk håla. Filmen håller mig också någorlunda intresserad hela vägen, och här finns inget som är så dåligt att det sticker ut, men jag är ändå inte speciellt imponerad. Jag hade gärna sett att man hade fått lite mer bakgrundsinformation för att skapa en förståelse för den verkliga situationen, och det känns överhuvudtaget lite oklart vad den här filmen vill. Jag köper inte heller händelseutvecklingen riktigt, men där kanske det är något inhemskt som går mig förbi. Jag kommer hursomhelst inte ifrån att det här temat har skildrats bättre i andra filmer
Charmerande dålig stämning, och den gråfula dassiga bilden matchar stämningen bra
Lite härligt skev i tonen hela tiden, känns inte så överdrivet modärnt subtil. Men jag tyckte den såg väldigt grådaskig och dan ut, nästan så jag funderade på om det var nåt fel med dcp:n.
Larraíns senaste är ett utsökt kammarspel som tränger in på djupet i sina karaktärer, ett gäng katolska präster i exil som mest sitter och sonar sina synder. Mitt enda problem med den är väl hur explicit den är i dialog och även i viss mån i bild, det förtar en bit av elegansen.
