BETYG
3.7
av 5
3.7
av 5
The Broken Circle Breakdown
Elise äger en tatueringsstudio och Didier är en flamländsk cowboy som spelar banjo i ett band. Det är kärlek vid första ögonkastet, trots att de är som dag och natt. Han pratar, hon lyssnar. Han är en dedikerad ateist, men samtidigt en obotlig romantiker. Hon har ett kors tatuerat i nacken, men har ändå båda fötterna på jorden. Deras lycka blir komplett när deras lilla dotter Maybelle föds. Men när flickan bara är sex år gammal blir hon svårt sjuk och allt förändras.
| Originaltitel | The Broken Circle Breakdown |
| Regissör | Felix van Groeningen |
| Manus | Felix van Groeningen, Carl Joos |
| Genre | Drama, 2010-tal |
| Skådespelare | Johan Heldenbergh, Veerle Baetens, Nell Cattrysse, Geert Van Rampelberg, Nils De Caster, Robbie Cleiren, Bert Huysentruyt, Jan Bijvoet, Blanka Heirman |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 529 |
| Filmnummer | 103879 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Belgiskt bluegrass-melodrama med en countrysångare och en tatuerare. kan inte säga att jag kände mig odelat positiv inför anblicken. Men den sålde in sig på mig med romantik, sorg, föräldraskap, skuld, religion, politik och musik. Saknade kanske en socio-ekonomisk kommentar och den var kanske lite melodramatiskt enkel, men den berörde mig.
Filmen håller en hög standard rakt igenom avseende skådespeleri och form/stil. Mitt problem med den är dess långsamma tempo kombinerat med gråa yta. Är den inte lite väl tråkig ibland? 3-.
Tröttnade och stängde av..
Gillar denna starkt, + för grymt soundtrack!
Fint konstruerad historia som hoppar fram och tillbaka utan att det blir rörigt eller övertydligt. Fint soundtrack.
Är beredd att hålla med Galivan i mångt och mycket. Hela filmen känns konstruerad och människorna känns som karikatyrer.
Hög klass rätt igenom
Inte en scen känns naturlig , allt är konstruerat och
tillgjort som reklamfilm, man har använt en massa förstärkande element, som tex countrybanjomusiken som bidrar till en feelgood-atmosfär. Huvudpersonerna råkar vara countrymusiker, så det blir ju ett perfekt soundtrack, och komplementerar de tyngre partierna. Dödsmetall hade inte funkat. Man låter sällan verkligheten bära sig självt, utan måste neurotiskt ha musik hela tiden. Karaktärerna är ytterst stereotypa, iallafall under första halvan. Det fanns ett utfall mot religion som gav en viss dimension till rollkaraktärerna, men det kändes som ett spontant inslag från ingenstans som bara ägnades ett par högljudda scener. Jag hittade inga kvaliteter.
Sorglig i överkant, men bra skådespelare lyfter denna film men det känns inte riktigt helgjutet, men klart sevärd.
Starkt och känslofyllt om musik, kärlek och sorg och vad det kan göra med människor. Gränsar ibland till för glatt eller för deppigt, men det är bra gjort och skådisarna känns äkta. Den upphackade kronologin gav filmen ett större djup. Riktigt snyggt gjort.
Stark trea.
