BETYG
3.5
av 5
3.5
av 5
Terrassen
Märkta av passioner och svek möts några vänner i en yster orgie av mat, vin och minnen. Så rullas historien om deras liv upp på en terrass i Rom.
Originaltitel | La Terrazza |
Alternativ titel | The Terrace |
Regissör | Ettore Scola |
Manus | Ettore Scola, Agenore Incrocci, Furio Scarpelli |
Genre | Drama, Romantik, Komedi, 80-tal |
Skådespelare | Jean-Louis Trintignant, Stefania Sandrelli, Marcello Mastroianni, Vittorio Gassman, Stefano Satta Flores, Ugo Tognazzi, Carla Gravina, Ombretta Colli, Galeazzo Benti, Milena Vukotic, Serge Reggiani, Agenore Incrocci |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 200 |
Filmnummer | 11523 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Manus och skådespeleri är av yppersta mästarklass. Dock blir 2,5 h intensiv dialog lite för mycket att processa och jag blir efterhand sömnig. En svag fyra således.
Jag gillar att den utspelar sig på en terrass och de oväntade scenerna höjer intresset, men filmen är ojämn som många andra.
Också håller jag med föregående talare goeran helt och hållet.
Lite långt och tjat-tuggande men den är bra ändå. Jag älskar Scola! En av de bästa skola jag gått, höhö!
Ettore Scolas Terassen (La Terrazza) från 1980 är något ojämn men värd att se; för filmen innehåller onekligen en del roande inslag. Jag gillar särskilt driften med vänsterintellektuella (något som i synnerhet Stefano Satta Flores personifierar i rollen som filmkritikern Tizzo).
Har egentligen en hel del kvaliteter och storyn är ganska intressant, men tyvärr, jag blev väldigt uttråkad. Det började rätt bra och tog sig igen i slutet men överlag var detta rätt segt att ta sig igenom. Jag får kanske se om den någon gång i framtiden, beroende på hur vida jag kommer att uppskatta resten av Ettore Scolas filmografi eller ej.
Inledningen på filmen ingav en del farhågor men ack vad jag bedrog mig. Filmen blir så självklart en del i Scolas behandling av efterkrigstidens Italien. Det är en medelålders mans ganska luttrade bild av vad det blev av den generationen och kompletterar på ett vackert sätt "Vi som älskade varann så mycket". Ska man uppskatta denna film bör man nog ha en del insikt i det Italienska politiska systemet där regeringarna avlöste varandra men där det italienska kommunistpartiet var ett av västeuropas starkaste och i det närmaste kan jämföras med Socialdemokraterna i Sverige eller Labour i England. Men även för den som inte kan sin italienska historia finns det underbar scener att njuta av, där humorn i vissa vore värdiga en Jacques Tati. Och det är inte det sämsta.....
Intellektuella kulturarbetare pratar om ångest och relationer i två och en halv timme. Jag är så jäkla lättköpt att jag sväller det med hull och hår.
Tyckte att den var ganska seg och långdragen rakt igenom. Vissa partier är ganska härliga, men helheten är ändå långt ifrån imponerande.
Långtråkig & seg. Rolig ibland.