BETYG
2.8
av 5
2.8
av 5
Telefon
För två årtionden sedan planterade ryssarna ut hemliga agenter i USA, som under hypnos blivit tidsinställda bomber.
Originaltitel | Telefon |
Regissör | Don Siegel |
Manus | Stirling Silliphant, Walter Wager, Peter Hyams |
Genre | Action, Kriminalare, Thriller, 70-tal |
Skådespelare | Tyne Daly, Lee Remick, Charles Bronson, Donald Pleasence, Alan Badel |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 264 |
Filmnummer | 1234 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Troligaste den mossigaste Bronson filmen jag skådat! Allt är så sanslöst trist. Filmen hackar igenom sig på tomgång. Detta kanske var schysst 1977 men inte nu.Zzzzzz stackars Charlie.
Den här premissen skulle ju ha fungerat otroligt mycket bättre som en komedi eller spionparodi. Mycket i filmen känns ju redan som något Leslie Nielsen kunde ha varit huvudperson i. Skrattade gott åt scenen där Bronson går in på WC i hotellrummet, men sen helt plötsligt kommer ut ur hallen. Skådespelet är minst sagt mediokert. Lee Remicks karaktär är otroligt jävla jobbig. Rätt snygg som sjuksköterska dock. Men varför Bronsons karaktär skulle vara så beroende av henne förstår jag inte, hon tycks bara vara i vägen och ifrågasätta allt Bronson gör. Därför också som slutet känns otroligt fel. Explosionerna i denna är riktigt schyst och påkostade. Det bjuds också på rätt trevlig bilsightseeing, bland annat en Saab Sonett III (väldigt få filmer denna finns med i). Tyckte scenerna i Ryssland såg ut som Finland - och såg flera kända finska skådespelare, och tydligen var de också filmade i Helsingfors. Tydligen ska Renny Harlin ha stått och kikat under inspelningen, och då bestämt sig för att börja göra egna filmer (på gott och ont). Allt som allt en väldigt medioker film med en väldigt medioker Bronson. Den har sina stunder. Och rösten i telefonen är klart mysig. Och Donald Pleasence är alltid Donald Pleasence. Men skulle jag se den igen? Nä.
Rätt fånigt ibland med rösten i telefonen och hypnosen men ja, jag tyckte den var ganska bra ändå. Bronson är Bronson, särskilt här.
Min käre far har sett mer Charles Bronson-filmer än jag någonsin kommer att göra och han gillar honom bra mycket mer än mig. Därmed inte sagt att Bronson har inte sina ögonblick. Här kan man dock inte tala om skådespel på någon högre nivå. Istället skulle jag vilja kalla denna film en Don Siegel film istället för en Bronson-film. Historien lyckas underhålla och historiskt sett är det intressant att återvända till en tid då förhållandet mellan USA och Sovjet stod i fokus. En helt OK film.
Hur trött är man inte på dessa kallakrigethistorier numera, kanske lite intressant en gång i tiden för fantasin är det inget fel på. Fel är det däremot på Remicks frisyr (himmel och pannkaka) men man måste ju betänka att man själv hade nåt liknande på 50-60-talet så det ligger väl rätt i den tiden förstås, men så tråkigt! Suck.
Siegel gör en helt OK spionthriller. Bronson är som vanligt Bronson och Lee Remick är bra även om rollen inte är speciellt djup eller trovärdig.
Mindre bra.
Jag är lite barnsligt förtjust i gamla kalla kriget thrillers och denna är riktigt trevlig. Kanske inte så hemskt bra egentligen men atmosfären i denna 70 -talare är väldigt tilltalande med trevliga skådisar som Remick och Pleasence i synnerhet. Betyget blir en 4;a
rätt så bra, om än fånig så det förslår emellanåt. lite uttjatat med rysshotet men bronson är för skön och filmens slut är inte så jättedåligt