BETYG
2.8
av 5
2.8
av 5
I örnens grepp
Efterkrigstid. Stellan Skarsgård gestaltar den berömde dirigenten Wilhelm Furtwängler som anklagas för att ha tjänat den nazistiska regimen och Harvey Keitel tar på sig rollen som amerikansk förhörsledare.
Originaltitel | Taking Sides |
Alternativ titel | Der Fall Furtwängler |
Regissör | István Szabó |
Manus | Ronald Harwood |
Genre | Drama, 2000-tal |
Skådespelare | Stellan Skarsgård, Harvey Keitel, Moritz Bleibtreu, Ulrich Tukur, Oleg Tabakov, Birgit Minichmayr, R Lee Ermey |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 149 |
Filmnummer | 6430 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Effektivt konstruerat och känslostarkt drama som trots en del väl dramatiska utspel faktiskt lyfter fram det komplexa i situationen och belyser båda sidorna. Bra så.
Ett mycket starkt manus, där Keitels överspel tyvärr förminskar något av bråddjupet. Amerikanska kritiker verkar dock speciellt ha missuppfattat tanken bakom både filmen och pjäsen den bygger på.
Mer lyssna än att se, så att säga.
Ganska styltig och irriterande konventionell men frågeställningarna är intressanta och Stellan riktigt finfin. Keitel spelar en kantig karaktär på ett bra sätt.
Välgjord film med många konnotationer också till samtida politiska händelser. Bra skådespelarprestationer förgyller filmen ytterligare. Spännande och sevärd.
Helt enkelt kass film. Harvey Keitel är svin jobbig och filmen har ett sanslöst tema. Kan inte fatta att de allierade gjorde sånt här. Värsta jävla tanke-polis verksamhet och det störde mig i hela filmen. En stark 1:a
Jag ändrade sympatier för dirigenten flera ggr under filmen.
Han hade det inte lätt,eftersom han ville överleva.
Jag känner att jag måste kompensera för de medelmåttiga betygen denna film får och gör det med följande motivering: Som många nämner är den ytterst välgjord och man kan verkligen se filmens titel som ett tema rakt igenom händelseförloppet, på vems sida ska man stå? Det svängde för mig ett antal gånger måste jag säga och även efter slutet så är det inte glasklart. Många verkar haka upp sig på fyrkantiga porträtt, antingen av utredaren eller dirigenten, men för mig framstod de alla som troliga. Till att börja med indikerades ju i början av filmen att utredaren valdes av en anledning, benhård, omutlig, lojal men ändå på något sätt vidsynt. Dirigenten är en hyllad person med stora tankar om sig själv och helt uppslupad i sin musik. Detta torde leda till just sån arrogans som presenteras. Under filmens gång får man dock se många avvikelser på dessa grundegenskaper varpå jag inte förstår kritiken. Kort och gott en tankeväckande, mycket välspelad film med en bra historia!
Tycker om Skarsgård i denna, men Keitels karaktär som brukar vara en favorit, är ju huggen ur trä & löjligt fyrkantig...även om verklighetens militärer sannerligen kan finnas i samma liga... det som drar ner filmen genomgående, är att den är enformig... tycker om stämmnings/dialog filmer, men känner att denna upprepar sig alldelles för mycket... snygg är den dock och välspelad... + ytterligare ett minus i att man om man fick höra franska lika väl kunnat få smaka på andra språk också...intressanta propaganda/journal filmer också...
Jag tycker att det är en bra film som innehåller mycket bra skådespelarinsatser från Stellan och Keitel. Vad gällande Keitel och hans förhörsteknik, är det alltid lätt att vara efterklok med facit i hand. Stellan ville ju vara störst som dirigent, och det finns ju en förståelse för. Men bara för att man har konsert dagen före Adolfs födelsedag behöver det ju inte symbolisera att Stellan var medlem i nazistpariet. Det är en klart sevärd och realistiskt film, som jag kan rekommendera.