BETYG
4
av 5
4
av 5
Sunset Boulevard
Joe Gillis är en ung filmmanusförfattare med ekonomiska bekymmer. Av en slump träffar han den före detta stumfilmsstjärnan Norma Desmond. Norma är övertygad om att hon fortfarande är dyrkad av sina fans och planerar sin comeback. Vad hon behöver är hjälp av en manusförfattare.
| Originaltitel | Sunset Blvd. |
| Regissör | Billy Wilder |
| Manus | Charles Brackett, Billy Wilder, D M Marshman Jr |
| Genre | Drama, Romantik, Film-Noir, 50-tal |
| Skådespelare | William Holden, Gloria Swanson, Erich von Stroheim, Nancy Olson, Fred Clark, Lloyd Gough, Jack Webb, Franklyn Farnum, Larry J Blake, Charles Dayton |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 3315 |
| Filmnummer | 6523 |
Recensioner
Joe Gillis är en ung filmmanusförfattare med ekonomiska bekymmer. Av en slump träffar han den f.d. stumfilmsstjärnan Norma Desmond. Norma är övertygad om att hon fortfarande är dyrkad av sina f... Läs mer »
Kommentarer
När jag läser om den i efterhand så har jag svårt att ifrågasätta alla hyllningsord, det är en vackert filmad film med ikoniska scener och en träffsäker bild av dåtidens Hollywood. Holden, Swanson, von Stroheim och Olson gör alla stabila insatser men jag känner mig ändå inte speciellt imponerad när jag ser själva filmen. Kanske är det som ett fint vin som behöver lagras och gotta till sig och en omtitt vid en senare tidpunkt kanske får mig att ändra mig. Men just nu håller jag fast vid min syn att jag ofta tycker att filmer om Hollywood är överskattade. En hyfsat stark 2a ändå för allt det som är bra med den.
Tycker inte att den lyckas hitta balansen för att inte kännas som en absurd parodi. Visst glorifierar den inte, men slutscenen är plågsamt överspelad. Sedan har ju "det där är jag, nu kanske du undrar hur jag hamnat här"-greppet gjorts och parodierars så många gånger att filmens upplägg i grunden är svårt att ta på allvar. Trea.
Den har en ton som är konsekvent. Det gör att den känns väldigt uttänkt och håller ihop bra. Det känns typ som när man läser en bra roman. Skönt att se filmer som är så bra hantverk. Rekommenderas
Delvis briljant. Tappar mot slutet, kanske hänger ihop med att Holdens röst då inte längre ger oss ett annat perspektiv.
Filmer som handlar om Hollywood brukar ofta nog vara glorifierande till den grad av självparodi. Den hör filmen är hänsynslös och rå i sitt porträtt av glamour och hur brutal branschen kan vara.
(En av "David Lynch's" 5 favorit filmer ifall man är intresserad av vad han gillar, vilket jag var och på så sätt hittade denna.) En riktigt bra film så (Lynch är inte bara en bra regissör utan har även bra smak, åtminstone i detta fallet!) - Sammanfattning: Så är detta den perfekta berättelsen om en kvinna med starka narcissistiska problem eller med andra ord, så har hon en självbild om sig själv som inte är sann. En sjukdom helt enkelt! (Självklart kan det delvis vara bra att ha lite av det självförtroendet i verkligheten för annars kommer man inget vart,) men dock inte såhär och det finns likadana personer i verkligheten, t.ex. äldre. En solklar 5a.
Tråkig, oengagerande. En besvikelse.
I sin helhet är Sunset Boulevard en film helt i min smak som gör allt för att jag ska älska den. Den har en handling jag är väldigt svag för och berättas otroligt väl. Den har också viktiga poäng den tar upp om framgång och nederlag. Som jag anser är en stor vikt också inom filmvärlden och Hollywood framför allt. Hur folk behandlas i deras liv efter en storhet. Vilket jag älskar filmen för. Den är otorligt vackert filmad också. Med sin film-noir stil som känns passande. Vi får också fantastiska insatser från alla skådespelarna. Speciellt Gloria Swanson som jag tyckte var helt fantastisk, med två ikoniska filmrepliker. Trots att den är gjord 1950 är berättelsen relevant också i dagens ögon och på den fronten känns den lika aktuell då som nu.
Hade inte läst något om filmen innan jag såg den och wow! Väldigt förförisk och mystisk hela vägen trots att den kanske inte borde vara det? Den har en stark dragningskraft mot det makabra på något vis och älskar det. Sedan är det oerhört kul att man hittade lite referenser från annat också. Lynch antar jag gillar den? Eller är det ett sammanträffande att en karaktär heter just Gordon Cole? Oavsett så var detta en otroligt tilldragande film, precis i samma anda som många av Lynchs egna. Full pott! (13+/15)
Utmärkt parodi på Hollywood!
Denna välgjorda film parodierar det märkliga livet i Drömfabriken och en del av dem som försöker få sin utkomst därifrån. Framför allt var det svårt för tidigare stumfilmsstjärnor efter 1930. Många hade svårt att klara övergången till ljudfilm, då de saknade bra tal- och sångröst och hade ett alltför yvigt skådespel. I början av 30-talet inträffade också depressionen och filmbolagen var tvungna att spara.
Detta utmärkta drama handlar om en manusförfattare i 30-årsåldern som ligger efter med hyran och avbetalningarna på sin cabriolet. Han försöker få filmbolag, framför allt Paramount, att anta hans manus, men lyckas inte. En dag råkar han köra in på uppfarten till en lyxvilla, där en rik f.d. stumfilmsskådespelerska lever sitt trista liv sedan 20 år tillbaka i avvaktan på en ny filmroll, som aldrig kommer.
Utmärkt spelat av William Holden som manusförfattaren och Gloria Swanson som den f.d. stumfilmsstjärnan. Bra spelat även av övriga, bland annat en kaméroll av Cecile DeMille. Fina bilder på flera Hollywoodvyer, som inne på Paramount Studios, lyxvillan exteriört och interiört, några enklare bostäder samt en biljakt. Mycket följsam musik. Ett nyanserat och mångbottnat manus, som ger upphov till många funderingar. Inget typiskt Hollywoodslut, vilket kändes mycket befriande.
Betyg: 4+
