BETYG
3.2
av 5
3.2
av 5
Suicide Club
Japan 2001. En ny tjejgrupp; Dessert, når enorm popularitet över hela landet. En dag hoppar 54 skolflickor samtidigt framför ett tåg i ett kollektivt självmord. Detta blir upptakten till en rad rituellt färgade självmord bland ungdomar. Polisinspektör Kuroda har huvudansvaret för utredningen om denna livsfarliga ungdomstrend och försöker hitta kopplingen mellan Dessert och självmorden. Andra spår leder till en mystisk webbsida.
| Originaltitel | Jisatsu sâkuru |
| Alternativ titel | Suicide Circle, Jisatsu saakuru |
| Regissör | Sion Sono |
| Manus | Sion Sono |
| Genre | Drama, Thriller, Mysterium, 2000-tal |
| Skådespelare | Ryo Ishibashi, Masatoshi Nagase, Tamao Satô, Akaji Maro, Yôko Kamon, Kimiko Yo, Mika Kikuchi, Sayako Hagiwara, Rolly, Hajime Matsumoto (II) |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 1343 |
| Filmnummer | 11727 |
Recensioner
Ingen kan väl undgått diskussionerna som kretsat kring Suicide Circle den senaste tiden, det har kanske varit en av de mer efterlängtade filmerna sedan ett bolag äntligen fått för sig att släpp... Läs mer »
Kommentarer
Börjar rätt bra men i slutet ballar det ur lite.
Jag säger som så många andra. Den börjar riktigt lovande. Första halvan, eller kanske två tredjedelarna, är riktigt bra. Men den tappar mig lite närmare slutet.
Ultrajapanska ultrabilliga provokationer i en ultrajapanskt ultratramsig dyngrulle från Japan. (3/15)
En surrealistisk Japansk gore/thriller-komedi skulle jag beskriva filmen som. Handlingen i sig är underlig och avsaknaden av ett tydlig handlingsförlopp och huvudkaraktärer gör att man hamnar i ett slags vakuum, filmens egna värd där cinematiska regler och strukturer inte gör sig påminda. Det är på gott och ont. Men när slutet kommer och allt skall bindas samman så tycker jag att mina förväntningar inte infrias, på långa vägar. Jag ger filmen ett plus i kanten för att vara tapper och stå på egna ben. Men om jag har handen på hjärtat så kan jag inte dra mig från att erkänna att filmen var för diffus för att ge mer än godkänt.
Velat se denna i över 13 år nu och jag är glad att jag äntligen fått gjort det, för Suicide Club är en fantastisk film. Det är en hel del scener som verkligen är klockren 5/5, scener som jag kommer minnas länge, tyvärr så når inte filmen som helhet dit, men Sono är fan inte långt borta. Hans absurda och groteska humor passar mig som handen i handsken och sedan när man bjuds på sylvass samhällskritik men också en liten pik mot att se mot sig själv, som är väldigt träffande gör att jag nästan går ner i spagat. Det är så nära högsta betyg det nästan bara går, men avsaknaden av en ordentlig huvudkaraktär och att det till följd av detta blir lite spretigt gör att den snubblar på mållinjen, men jävlar vilken resa det var i 99 minuter. Kan absolut höjas vid en omtitt eller om den sitter på hjärnhinnan i många veckor framöver. (12+/15)
Lite FÖR oklar tredjeakt men annars en intressant och ganska engagerande film av Sono.
Stör mig på att jag fortfarande inte vet vad flickbandet heter. Det står ju "Desert" på deras affischer men borde de egentligen inte heta "Dessert"?
En ganska seg film med - enligt mig - låg trovärdighet. Stundtals gjorde den mig även ganska illamående.
"Internet som ett hot", den skadliga och/eller fördummande och meningslösa populärkulturen och "den ondskefulla/farliga androgyna personen" är för övrigt (förstås) tre teman som förekommer ofta även i västerländska filmer. Det extrema våldet påminner ganska mkt om splatterfilmer. När det gäller japanska filmer så påminner den här filmen en del om Kaïro (2001) som också handlar om Internet och självmord. Men Kaïro är mer en spökfilm än en splatterfilm. Likheter finns förstås också med Battle Royal, en annan extrem film, men BR håller enligt min mening betydligt högre klass än SC.
Såg för övrigt att ordet komedi nämns av vissa i samband med denna film. Ja jäklar, då får man allt ha riktigt, riktigt skruvad Flashback-humor.
