BETYG
3.2
av 5
3.2
av 5
Subway
Fred tycker inte om kassaskåp. Ser han ett måste han spränga det. Efter att ha sprängt kassaskåpet hos ett förmöget par, hos vilka han var på fest, rymmer han ner i Paris tunnelbana. Där träffar en samling udda personer som har sin tillflykt i tunnlarna av olika anledningar. Han blir jagad av såväl polisen som parets privata gorillor. Samtidigt bär han på drömmen att starta ett eget rockband.
| Originaltitel | Subway |
| Regissör | Luc Besson |
| Manus | Pierre Jolivet, Sophie Schmit, Alain Le Henry, Marc Perrier, Luc Besson |
| Genre | Drama, Kriminalare, Romantik, Thriller, 80-tal |
| Skådespelare | Jean Reno, Christopher Lambert, Jean-Hugues Anglade, Isabelle Adjani, Richard Bohringer, Jean-Pierre Bacri, Eric Serra, Michel Galabru, Jean Bouise, Jean-Claude Lecas, Pierre-Ange Le Pogam |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 1157 |
| Filmnummer | 3237 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Pretto är bara förnamnet.
Très cool, not.
Var nog jävla cool när den kom men jag tycker inte den åldrats så väl, tyvärr. Det bästa med filmen tycker jag är den obegriplige Jean Renoir som kan styra upp nästan vadsomhelst med sina blotta närvaro och det sköna bandet som för tankarna till en Kaurismäki-film på något konstigt sätt!
Coolaste jag sett på länge. Filmen är estetiskt fulländad och dess coolhet känns långt ifrån var plastiga samtid, här bärs allt upp av attityd och äkthet. Miljöerna i tunnelbanan gör sig sjukt bra på film och det finns många snygga scener som höjs av den genomgående grymma musiken. Gillar man bisarra filmer och längtar efter en renare och mer äkta coolhet än den vi får stå ut med idag är det en given succé. Kommer se den igen.
Den här filmen är skitcool.
Luc Bessons andra film är mer konventionell än debuten Den sista striden (1983). Det handlar mer om stil och känsla än story. Funkar fint med sina härliga tunnelbanemiljöer och den underbara musiken, men jag hade nog ändå velat ha mer ur karaktärerna och handlingen. Tveklöst en sådan där film som lätt blir en kultfilm. Känns väldigt tidlös och väldigt 80-talistisk samtidigt på något skumt sätt. Cool film.
Man kan lätt tro att filmen är tom på innehåll för att varken karaktärer eller handling är nämnvärt utvecklat, men det vore att bedra sig. Filmen utgör likväl en skildring av ett undre samhälle som blev väldigt relevant när nya subkulturer började dyka upp i vartenda gathörn. Med sin inbjudande estetik och udda karaktärer visar Subway en annan värld, om än överdriven så ändå i någon mån verklig. Detta gör filmen förbaskat bra (vid sidan av all annan kvalitet).
Trots att den kom 1985 känns det här som en blandning av godbitar från det fina i både 80- och 90-talet. Allt i en och samma film! Temat och stilen, karaktärerna och musiken (inte minst det mäktiga ljudet från den huvudlöse basen). Och Isabelle Adjani är cool.
För fånig. För tramsig. För fransk.
Ja, jag älskar denna film om inte i sin helhet så många av dess scener. I synnerhet finns det en rad entréscener under filmens första femton minuter som är fenomenala, inte minst tack vare Eric Serras musik. Det här är ytlig estetik som i sitt format är fulländad, helt enkelt. Christopher Lambert pratar franska, Jean Reno är ung och smal och Isabelle Adjani lika strålande som alltid. Metrosystemet fungerar väl som arena för en rad, löst sammansatta men ändå sammanhängande händelser och berättelser, och 'Subway' kan ses som en av de första berättelserna från Castells Nätverkssamhälle. En nutida klassiker.
Rörig och svag handling, men en helt underbar 80-talsstämning! Le Roller fick mig att köpa ett par rullskridskor till och med...
