BETYG
3.4
av 5
3.4
av 5
Straw Dogs
David är en pacifistisk matematiker, som flyttar till England tillsammans med sin vackra fru, Amy. Amy blir snabbt populär bland de lokala männen, speciellt då de upptäcker att David finner sig i det mesta. En fredlig och vacker småstad förvandlas till ett syndens näste av begär och hat. En dag får David nog och inser att ord inte räcker till för att behålla det som är hans. Situationen exploderar i blodigt våld och död.
| Originaltitel | Straw Dogs |
| Alternativ titel | De galna hundarna, Straw Dogs - det galna gänget |
| Regissör | Sam Peckinpah |
| Manus | David Zelag Goodman, Sam Peckinpah |
| Genre | Drama, Kriminalare, Thriller, 70-tal |
| Skådespelare | Dustin Hoffman, Susan George, Peter Vaughan, TP McKenna, Del Henney, Jim Norton, David Warner, Ken Hutchison, Sally Thomsett |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 1557 |
| Filmnummer | 7331 |
Recensioner
Regissören Sam Peckinpah brottades med censursaxar och lättstötta producenter vid i stort sett varje filminspelning. Det är inte så konstigt med tanke på hans tydliga förtjusning i att testa pu... Läs mer »
Kommentarer
Delar, speciellt kvinnoporträttet, påminner mig om Once Upon a Time in the West. Annat har stulits från Of Mice and Men. Jag har läst en del tolkningar av filmen men min egen är nog den om civilisationen som en tunn fernissa utanpå kåta, våldsamma, statusjagande, ensamma djur. En recensent skrev "det är inte en våldsam film, det är en film om våld"; det stämmer, det handlar om vår strävan efter status (och bestraffande av andras status) genom förtryck -- David är inte en mindre förtryckare än de andra, han har bara andra uttrycksmedel, och även för honom är Amy bara en inventarie, en vacker inredningsdetalj. Amy saknar möjligheter till fysiskt våld, pengar, och intellektuell kapacitet men försöker använda det enda hon har -- sitt kön -- som maktmedel, vilket visas tydligt bland annat då hon visar brösten och badar inför de takläggande männen. En intressant film om sociala hierarkier där alla har multipla maktrelationer till varandra, även om den inte är njutbar som film betraktat, och en ovanligt dålig dejtfilm. Det är lustigt att titeln inte har gjort fler nyfikna (den svenska är förstås en grotesk felöversättning), den avslöjar ju vad filmen handlar om, ritualistisk objektifiering trots vår ignorans.
Sam Peckinpah som gjorde detta är för mig en riktig westernregissör, och den stilen spökar även här.
Det är mustigt, våldsamt och ociviliserat. Även i en ung och försynt David (Dustin Hoffman) vaknar så småningom odjursinstinkten.
Såg remaken (skapad 40 år senare än den här) för ett par år sedan. Filmernas intrig är väldigt lika men karaktärernas utformning (även casting) är dock klart bättre här.
Känns som att jag betygsatt remaken lite för högt. Man får skylla sig själv när gör saker i fel ordning.
Det här gillade jag inte alls. Dustin Hoffmans karaktär är så djupt osympatisk och det ska tydligen vara lite av poängen. Men, jag ser inte riktigt poängen med det? Susan George är liksom inte intressant hon heller och hon beter sig konstigt. Inget i filmen makes sense nog för att jag ska hitta några intressanta teman utförda på något bra sätt. Om en ser hela filmen som en kritik av toxic masculinity så finns det kanske ett värde, men den säger liksom inget intressant eller värt om det. Bara visar det. Filmen är rätt lång och blir ganska seg, men jag tycker ändå det funkar okej. Filmen har en viss stämning och jag fick tänka till lite ändå, även om dom tankarna mest landar i att filmen är rätt kass. Men det räcker till en ytterst svag tvåa.
Lång. Onödigt lång och sedan bitvis inte alls så trevlig. Inget för en mysig hemmakväll. Susan George är snygg att se på!
Tar god tid på sig att bygga upp karaktärerna. Stämningen är alltid lite smått obehaglig. Den kan kanske kännas lite utdragen innan den sista akten, då det tar hus i helvetet. Men det psykologiska spelet i den första akten är var jag tyckte var intressant. Och så är Hoffman otroligt bra försås. Susan George, även om hon ser bra ut, så tycker jag hon var en rätt jobbig, tjatig och barsnlig karaktär. Fförstår inte varför Hoffmans karaktär ens är tillsammans med henne. Själv hade jag inte stått ut med en sådan person. Sista akten är förstås vad filmen lever på. Och här tycker jag filmen slår många av den här tidens skräckfilmer gällande obehag och spänning. Och några rätt schyst och brutala scener a lá Peckinpah har den så klart också! Rapp i käften är han den där prästen också, gav några goda skratt.
Ganska besviken. Trög start som håller i sig alldeles för länge och jag blev inte direkt nöjd med pay offen heller. Sådär. (6/15)
Stundtals provocerande, mestadels urtråkig och utdaterad.
Satan vad snygg hon är!
Hade hoppats på den här filmen eftersom jag gillar remaken men produktionen var dålig. Dåligt ljud, konstig dialog och kändes gammal överlag. Visst finns det bra scener men jag rekommenderar den nya versionen. Hädelse? Who cares.
Mycket kåthet initialt och konstant obehaglig. Jag förstår varför filmen generellt sätt är hyllad men tycker personligen inte att den nåt upp till en fyra. "Scenen i soffan" var särskilt obehaglig/välgjord och påminner lite om vissa inslag från Der freie wille.
