BETYG
2.3
av 5
2.3
av 5
Stjärnsmäll i frukostklubben
Före detta proffsboxaren Knuttis Svensson misstänker att hans fru har en hemlig beundrare och får snart reda på att det är vår egna frukostvärd Sigge Fürst. Sigge försöker ta sig igenom en hetsig dag som bland annat består av en man som vill knocka honom, två musikalartister som söker jobb, en man som vill sälja en låt. Det blir en lång natt och frågan är om han åter kommer att orka vara frukostvärd dagen efter?
| Originaltitel | Stjärnsmäll i frukostklubben |
| Regissör | Gösta Bernhard |
| Manus | Gösta Bernhard |
| Genre | 50-tal, Komedi |
| Skådespelare | Sigge Fürst, Åke Söderblom, Sven Lindberg, Douglas Håge, Irene Söderblom, Gus Dahlström, Holger Höglund, Marianne Löfgren, Arne Källerud, Nils Olsson, Carl-Gustaf Lindstedt, Gunnar 'Knas' Lindkvist, Georg Adelly, Inga Hodell, Sven Arefeldt |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 36 |
| Filmnummer | 61281 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Här var det fart från början till slut. Men jag måste erkänna att jag hade mina farhågor i början vad detta var, men att jag hade fått rekommendation från säker källa gjorde att jag satt kvar. På gränsen till fars, men så snyggt hopsytt och när man sitter och gapskrattar för sig själv en dyster vardagskväll så måste det premieras.
Jag hade mina farhågor när jag slog igång den här filmen, och visst har den sin beskärda del av fånig tidstypisk humor, och det tog därför lite tid för mig att acceptera att jag faktiskt gillar den. Men den vann mig över mer och mer under resans gång. Det är trots allt ett ganska kreativt manus där olika karaktärer och delhistorier vävs samman på ett roligt vis. Det finns någon slags struktur i kaoset som jag uppskattar, och det är där nöjet ligger, de mer uppenbara försöken till humor faller oftast ganska platt. Sedan finns det en del kul metainslag också. Att Sigge Fürst spelar sig själv och framstår som en riktig toppenkille är kanske inte det mest ödmjuka jag har sett dock. Men jag gillar pianisten i slutet. En trea måste det iaf bli, ojämnheterna till trots, även om den är av det svagare slaget
Jag har sett den igen och på nått sätt så gillar jag den lite grand iallafall. Filmen friskriver ju sig i början genom att säga att den inte handlar om något, och det gör den ju verkligen inte. Fast det är kul på vägen. (och låten sätter sig på hjärnan)
Stiltonostens makalösa äventyr. Möjligen mest intressant som tidsdokument. Jag gillar ju Sigge Fürst, men detta var i stort sätt mest ganska rörigt och utdraget. Sen är jag ingen större fantast av Holger & Gus heller visserligen.
Kan inte annat än förundras över att folk ser en film från 1950-talet när de inte kan med den typen av filmer.
Detta är en kanonrulle, ett roligt inslag är att många skådespelare spelar sig själva.
Jag läser min egen kommentar å minns inget av filmen men jag blir intresserad av "...jobbiga låten!" Så jag kolla på den igen och nu sitter den fast i huvudet. Jag är dock lite mer positiv till filmen nu när jag sett den två gånger men fortfarande en tvåa.
Rätt bra och rolig film. Åkes bidrag till filmen var ju underbar, speciellt matcharrangemanget emot slutet. Satt och smålog filmen igenom som jag brukar göra under bra svenska gamla komedier. Skådespelarinsatserna höjer filmen rejält, framförallt härliga Åke.
Festligt skrattäventyr om sigges lilla frukostklubb och svartsjuka en klassiker
