BETYG
4
av 5
4
av 5
Stalker
Tre män - en vägvisare, en professor och en författare - ger sig in i en förbjuden zon för att söka det mystiska rum där ens innersta önskningar går i uppfyllelse.

Originaltitel | Stalker |
Regissör | Andrej Tarkovskij |
Manus | Arkadij Strugatskij, Boris Strugatskij |
Genre | Drama, Äventyr, Science Fiction, Fantasy, Mysterium, 70-tal |
Skådespelare | Aleksandr Kajdanovskij, Alisa Frejndlich, Nikolaj Grinko, Anatolij Solonitsyn |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 4492 |
Filmnummer | 4489 |
Recensioner
Tarkovskijs Stalker Skildrar hur tre män företar en resa in i en bevakad, förbjuden zon. Vi får till en början ta del av den närmast förtvivlat uppslupna stämning som råder i Stalkerns (väg... Läs mer »
Stalker är den ryske regissören Andrej Tarkovskijs femte långfilm och hade premiär 1979. Filmen är baserad på boken ”Picknick vid vägkanten” av Arkadi & Boris Strugatsky. Tarkovskij... Läs mer »

Kommentarer
Jag mindes den här som mitt första möte med stor gåtfull filmkonst men frågan är om jag egentligen hade sett mer än ett par klipp i Filmkrönikan. Nu när jag definitivt har sett den i mogen ålder får jag konstatera att det är stor filmkonst. Inte längre lika gåtfull för den har också en konkret kärna som kommer till uttryck i dialogen: det handlar om tro, inte nödvändigtvis på Gud, men tron som existentiellt förhållningssätt. Det förfallande miljöförgiftade Sovjetunionen blir en effektfull fond till det inte dramat.
Snyggt foto och intressanta miljöer, men så tråkigt. Andra skulle kanske kalla det filosofiskt, men nä. Jag har kanske växt ifrån djuppfilm.
Det börjar riktigt lovande den första timmen (av den över två och en halv tim långa filmen). Vi tror då att mystiken och de besynnerligheter vi betraktar där ute i den ryska blötan kommer att ta oss vidare genom en intressant och givande filmupplevelse. Men inte, det blir alltmer händelsefattigt när dom tre huvudkaraktärerna trampar vidare i det vattendränkta skrotlandskapet. Riktigt mycket av rysk dysterhet och skit får vi över oss. Men visst är det en klart annorlunda film som är värd att genomlida.
Hade den här filmen varit 30 minuter hade jag nog gillat den mer. Men Tarkovkij är lite för fin i kanten för att inse det så istället fläskar han på med den ena utdragna scenen efter den andra. Är det snyggt? Nja inte speciellt. Är det djupt? Nej inte direkt. Är kejsaren naken? Ja det är då en sak jag är säker på här i min coronafeberdimma, då såg jag ändå den här på bio vilket antagligen lyfter den ett par snäpp. En stabil 2a ändå, vissa scener var ändå ganska bra.
Mycket långsamt tempo. Inte många scener i filmen. Men det som är är rejält utdragna. Och inte mycket händer. Det är lite som händer i början när de tre männen ska in i zonen och tar sig förbi polisvakterna. Men även detta sker för enkelt. Och sedan har man 2 timmar film kvar att se, där det nästan inte händer någonting. Och inte ens slutet är bra. Kan inte rekommendera denna. (Endast sett en till Tarkovskijs filmer, Solaris, och den är bättre).
Visst finns det några scener med fint foto. Men det finns nästan inga fina locations. Där är trasiga byggnader och random natur.
Fungerar förmodligen bäst om man tar filmen i två sittningar, vilket passar i och med att filmen ändå är indelad i del 1 och 2. För mig var inledningen starkast då resan mot Zonen inleds, medan andra hälften är väldigt ojämn. Filmen slutar aldrig vara intressant och fotot är superbt, men det slöa tempot gör sig påmint lite väl många gånger. Hade vi fått se exempel på Zonens farliga fällor hade det också varit ett plus.
Fantastiskt tråkig och intetsägande. Jag har läst många texter om filosofin och vad filmen försöker säga och det enda jag tagit till mig av att läsa allt det är att filmen verkligen inte tilltalar mig. Jag tycker inte dess filosofiska frågeställningar eller poänger är det minsta intressanta. Det är verkligen inte alls hur jag förhåller mig till livet eller mänskligheten. Tarkovsky verkar se världen på ett sätt som inte alls är i synk med hur jag ser det. Jag gav filmen en oerhört svag tvåa för att jag ändå tycker den är väldigt snygg och gillade den mystiska stämningen bitvis, men jag sänker till en etta för det är inte nog för att lyfta något så här tråkigt och tomt.
Riktigt seg, men härlig film med otroligt snyggt foto. Denna film är inte för alla och när jag såg den första gången i början av 80-talet lämnade många besökare biosalongen. En djuping om människans inre resa.
Igår såg jag om Andrej Tarkovskijs Stalker för första gången sedan 2005 (och nu på stor duk på Folkets Bio i Umeå) och det var en mäktig upplevelse. Jag kände direkt att det var tid att höja mitt betyg på filmen.
Jag gillar många av bildkompositionerna. Det långsamma tempot och flertalet dialoger likaså. Temat känns dock lätt blurrigt och jag rycks inte riktigt in. En trevlig, men inte stark, upplevelse.