BETYG
2.9
av 5
2.9
av 5
St. Elmo's Fire
Sju vänner som alla just har gått ut college ska ut i den "riktiga världen", där de konfronteras med sånt som karriärer och plikter. Leslie och Alec försöker förtvivlat att rädda resterna av sitt förhållande. Wendy, en blyg jungfru, döljer sin förälskelse i Billy, som är en motsträvig far och äkta man som fortfarande söker nya mål. Kevin är en cynisk författare som föraktar kärleken, tills han upptäcker att han är förälskad i sin bästa väns tjej. Kirbo studerar jurudik och är besatt av en äldre kvinna.Den vackra, neurotiska Jules ger ett skarpt porträtt av att leva livet i full fart. I tryggheten på St. Elmos, deras lokala "inneställe" beskyddar, bedrar och älskar de varandra, som bara bästa vänner kan.
| Originaltitel | St. Elmo's Fire |
| Regissör | Joel Schumacher |
| Manus | Carl Kurlander, Joel Schumacher |
| Genre | Drama, Komedi, Romantik, 80-tal |
| Skådespelare | Emilio Estevez, Rob Lowe, Andrew McCarthy, Demi Moore, Judd Nelson, Ally Sheedy, Mare Winningham, Martin Balsam, Andie MacDowell, Joyce Van Patten, Jenny Wright, Blake Clark, Gina Hecht, Anna Maria Horsford, Jon Cutler, Matthew Laurance |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 1988 |
| Filmnummer | 3631 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Bra tema med den knackiga starten på vuxenlivet och drömmer tillbaka till det mer avspända ungdomslivet. Men figurerna är rätt genomgående osympatiska, och jag får aldrig riktigt grepp om dem. Filmen hade kanske behövt visa lite tydligare deras ursprungliga sammanhållning i början, för alla relationer känns som att de är i upplösningstillstånd från start. Det lyfter inte, och jag blir aldrig engagerad. Synd, men jävligt bra soundtrack och en perfekt casting i alla fall!
Joel Schumacher skulle slå igenom med denna pärla som utan tvekan är en av 1980-talets bästa ungdomsfilmer. Skådespelarna är briljanta och handlingen är vacker och skildrar de olika karaktärernas öden. Det är en film som man kan se om med glimten i ögat och minnas tillbaka till det ljuva 1980-talet då film var som bäst.
2 av 3 tjejer ser ut som gamla tanter.
Tråkig film med töntiga ungdomar som försöker vara vuxna och coola. Inte så bra.
En riktig skitfilm med 80-talets bratpack. Självupptagna karaktärer som i stort sett inte får något vettigt gjort mer än att jävlas med andra. Men bortom det är det en underhållande skitfilm med musiken, färgerna och såklart atmosfären från det årtionde jag avgudar.
Bra skådespelare. Skitdålig film.
Långt ifrån någon helgjuten film och framförallt mot slutet blir det riktigt dåligt. Trots detta så underhålls jag av dess kitschfaktor och Winningham och några till skäms inte för sig. Skräp men rätt kul sådant.
Älskar tanken på en high school-film där karaktärerna har vuxit upp och melankolin ersatts med cynism. St. Elmo's Fire är sannerligen cynisk, men på ett ganska smaklöst sätt. Förväntas vi sympatisera med karaktärer som begår övergrepp, och sedan klappa händerna åt en film som trivialiserar och gör sig smålustig över det? Och det är bara ett av problemen.
Seg film om vidriga människor. Farligt nära ettan.
Jag har med villfarelsen att St. Elmo's Fire är en rätt bra film i över 15 år. Såg väldigt mycket 80-talskomedi under gymnasiet och minnen av St. Elmo's måste ha morphat ihop med minnen av nån mycket bättre John Hughes-rulle eller nåt. Det är enda förklaringen jag kan komma på, för detta, brat packets "titta-vad-vuxna-vi-är"-film, är en riktig skitfilm. En pinsam efterleva från yuppie-eran som fått alldeles för mycket respekt av åttiotalsnostalgiker genom åren. Det stora problemet med filmen är att samtliga karaktärer är sjukt osympatiska idioter, creeps eller bara tråkmånsar. Ingenting i deras beteenden problematiseras - det är alltså meningen att man ska SYMPATISERA med det här dryga, självupptagna gänget och deras privilegierade låtsasproblem. Jag önskade livet ur samtliga karaktärer efter 20 minuter. Det är nog också den vitaste filmen jag sett. Den cinematiska motsvarigheten till Robert Palmers musik. Filmens enda värde idag är nog som en påminnelse om att åttiotalet kunde vara riktigt vidrigt också. En nödvändig sådan för oss som kanske romantiserar decenniet för mycket ibland. Så, nu låter vi tiden glömma den här filmen.
