BETYG
2.8
av 5
2.8
av 5
Sound of Freedom
Filmen handlar om den verkliga personen Tim Ballard, en aktivist som grundat organisationen Operation Underground Railroad, vars syfte är att rädda barn från sex-trafficking.
| Originaltitel | Sound of Freedom |
| Alternativ titel | Sound of Freedom |
| Regissör | Alejandro Monteverde |
| Manus | Rod Barr, Alejandro Monteverde |
| Genre | Drama, Action, Biografi, 2020-talet |
| Skådespelare | Jim Caviezel, Mira Sorvino, Bill Camp, Cristal Aparicio, Javier Godino, Lucás Ávila, Yessica Borroto Perryman, Manny Perez, Eduardo Verástegui, Samuel Livingston, Gustavo Sánchez Parra, Kris Avedisian, José Zúñiga, Carlos Gutiérrez, Hector Lucumi, Mauricio Cujar, Gary Basaraba, Gerardo Taracena |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 53 |
| Filmnummer | 146113 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Riktigt bra. Man blir sååå förbannad att det finns sådana här människor.
Håller viss kvalitet i ungefär en trdjedel av handlingen, men sedan börjar det kännas mer och mer amatörmässigt. Ballards motiv håller inte och det finns aldrig någon riktig insats, allting går som på räls, utan några egentliga problem. Säkert sådant som en amerikansk publik äter upp och tydligen Caviezel själv också, men ser man bortom filmens tema är det ganska tomt bakom. Hade jag känt till all kontrovers kring filmen, hade jag antagligen inte gått och sett den.
Tim Ballard insisterade på att Jim Caviezel skulle spela honom i filmen. Producenterna visste bättre, men gick av någon outgrundlig anledning med på det. Jim Caveziel är inte en bra skådespelare--han är inte ens den minst dåliga skådespelaren i rollistan. Det är annars det minsta problemet. Screenplay är helt fantasilöst, karaktärerna är karikatyr- och schablonartade, dialogerna är banala och överdrivet sentimentala--dito musiken--vilket förvärras av det faktum att nästan alla skådespelare (speciellt Caviezel) helt saknar bredd och djup. Jag anar att den här filmen blev en hit med vissa på ett hörn av kulturkriget av andra anledningar än att den är bra, och här är min kommentar om det: Visst är det ledsamt att Hollywood är en hyperprogressiv monokultur som premierar hegemonivänliga perspektiv och ignorerar andra, och visst vore det gynnsamt för den intellektuella mångfalden i samhället om konservativa gjorde bra film om ämnen och historier som är viktiga för dem, men jag är rädd att så länge som kulturhegemonin är svårt progressiv så kommer de allra flesta begåvade skådespelare, filmskapare och artister i största allmänhet att fortsätta att emulera just dessa värderingar för att passa in i det övre klasskikt som de antingen redan lever i eller aspirerar att tillhöra, och vill man som konservativ eller annars värderingsmässigt heterodox filmproducent göra rullar efter eget tycke och smak så får man hålla till godo med medelmåttor som inte har några riktiga karriärer att riskera över att förknippas med lågstatuspolitik. Hårda bud. I framtiden ser kanske kulturhegemonin annorlunda ut, och då lär andra perspektiv hamna i konstvärldens blickfång. Den som lever får se!
Häftigt att det är så många privatpersoner som bidragit till filmens finansiering att det tar 2:40 min från att det första namnet syns tills att det sista försvinner. Resultatet är en välgjord, straight forward, engagerande dramathriller utan extra fett, men samtidigt utan att stressa. Både foto och musik förtjänar nomineringar, folk pratar sina riktiga språk, miljöerna är trovärdiga, spelet bra och dessutom får vi inte mindre än två (!) fina eftertextlåtar - en 28 år gammal Shakira-låt och så titellåten av Justin Jesso, som borde nomineras men inte kommer det pga Hollywood verkar ha bestämt sig för att detta är en ond film som ska glömmas bort. Folket kommer dock inte glömma den.
Bra och sevärd!
