BETYG
3.1
av 5
3.1
av 5
Sophelikoptern
Någonstans i Sverige lossnar en gigantisk sopcontainer från sin kätting under en helikopter och faller till marken med ett brak. Samtidigt vaknar Enesas mormor med ett ryck och känner plötsligt en enorm saknad efter sitt gamla väggur som lämnades in på reparation för över ett år sedan. Hon ringer Enesa som lovar att hämta vägguret hos urmakaren och köra hem det till henne.
| Originaltitel | Sophelikoptern |
| Alternativ titel | The Garbage Helicopter |
| Regissör | Jonas Selberg Augustsén |
| Manus | Jonas Selberg Augustsén |
| Genre | Drama, Komedi, Roadmovie, 2010-tal |
| Skådespelare | Christopher Burjanski, Daniel Szoppe, Jessica Szoppe, Singoalla Millon, Josef Balok, Adam Huuva, Anton Raukola, Mikael Andrén, Angelina Dimiter-Taikon, Bernt Granberg, Lotta Lindvall, Lars-Åke Lundström, Stig Lövborg, Kerstin Nyman, Harriet Wikström |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 56 |
| Filmnummer | 120574 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Förbluffande livlös. Känns bara som en papperskonstruktion och en stilövning.
Underbar. Den är svartvit, småbisarr och småmystisk, lite i stil med Jarmuschs filmer och till viss del kanske även Slas-filmer. Men vad jag också uppskattar är att den fångar en del av Sverige och en svenskhet, men utan att vara klyschig eller typiskt svensk. Sådant som det inte talas öppet om. Jag tycker även om att det finns en story, vilket långt ifrån alltid är fallet med festivalfilm. Bilderna är som tavlor eller fotografier som etsar sig fast i minnet. En svartvit film behöver definitivt inte vara snyggare än en i färg, men det är ett sätt att skapa en annan känsla eller estetik. Det kan vara för att stärka mystik och obehag, skapa en apokalyptisk känsla eller skildra en annan tid. Det kan även vara ett sätt att bryta normer, då det annars är vanligt är att skildra exempelvis idyller i färg.
Verkligt sopig och stel film, som nog blir ännu mer frustrerande av att den approprierar värden jag uppskattar. Gillar scenen när hon går på museum, men inte så mycket mer. Börjar också bii trött på moderna svartvita digitala filmer som låtsas att de är snygga fast de engentligen är fula.
Förtjusande roadmovie. Missa inte Bakomfilmen!
Jag har väl aldrig sett på maken men eftersom aldrig är väldigt sällan så får omdömet bli att det är en av de två uddaste filmer jag sett och den andra har jag glömt. Vacker och absurd. Som husdjursagronom häpnade jag speciellt över en scen, gissa vilken :- )
Än finns det hopp för Sverige. Gammal hederlig Svensk film med kvalitet av Bergman/ Widerberg klass. Lite nytänkande här som fungerar då det håller sig på en bra nivå och bjuder på en bra filmstund där det inte behöver hända mycket och ändå ta en med sig på resan.
Mycket fin och vilsam! Augustsens värme lyser rkt igenom som den brukar göra! Trivs mycket i denna!
Roligaste film jag sett på flera år. Sveriges nya nationalsång, eller iaf norrlands. Underbart vacker dessutom. Kanske är inte skådespeleriet så jättebra, men vad gör väl det när allt annat är underbart.
