BETYG
3.7
av 5
3.7
av 5
Sonatine
Gangstern Murakawa och hans mannar skickas av bossen till Okinawa på ett enkelt medlingsuppdrag. När de anländer inser de att något är fel - yakuzagrupperna som de skulle medla mellan befinner sig i själva verket inte alls i konflikt med varandra. Efter att de blivit anfallna av okända gärningsmän flyr de till ett ödehus vid havet. Där stannar de för att invänta nya order. Tiden fördriver de med allt annat än aktiviteter som förknippas med yakuzan och gangsters.
| Originaltitel | Sonatine |
| Regissör | Takeshi Kitano |
| Manus | Takeshi Kitano |
| Genre | Kriminalare, Thriller, Drama, Action, 90-tal |
| Skådespelare | Takeshi Kitano, Susumu Terajima, Ren Ôsugi, Tetsu Watanabe, Aya Kokumai |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 838 |
| Filmnummer | 5478 |
Recensioner
Skriven och regisserad av Takeshi Kitano, även med honom i huvudrollen som en ledare inom Yakuzan. Han och några mannar skickas till Okinawa för att få ett slut på ett krig mellan två rivalisera... Läs mer »
Kommentarer
Stämningsfull och lågmäld men något seg och osammanhängande emellanåt. För mig är detta inte en av Takeshi Kitanos starkaste filmer men jag uppskattar ambitionen.
Kitano ok men annars kändes det som en parodi på japanskt beteende. Svag Trea.
Alldeles för långa sega stunder o slutet e ju kass...
Slutet, fotot och Kitanos skådespelarinsats väger upp för en i övrigt oengerande story
Mycket trams och lek varvat med hemskheterna, långa transportsträckor men de finns väl där av en anledning. Det här handlar ju om en man som tröttnat på sitt arbete.
Ibland rå och våldsam, i andra stunder är fimen mysig och små rolig. Helt klart en stark fyra !
Trevlig Kitano-film.
Våldsam och mysig, bra skit.
Urtråkig.
Omtitt skedd, men har jag ens sett den här innan? Känns verkligen inte som det. Den klart bästa av Kitanos filmer som jag har sett änsålänge, filmens långsamhet och relativt annorlunda utförande ökar bara spänningen eftersom man som tittare vet att något jämt är på gång med tanke på den lågmälda berättartekniken. Takeshi är stenhård, musiken är grym och filmen sträcker sig över lite alla möjliga håll utan att någonsin kännas ointressant.
