BETYG
3.7
av 5
3.7
av 5
Sommarnattens leende
Klassisk romantisk komedi som utspelar sig i en småstad kring 1900, där hetlevrade grevar, sippa fruar, fala aktriser och skuldtyngda teologistudenter har all möda att behålla fotfästet.

Originaltitel | Sommarnattens leende |
Alternativ titel | Smiles of a Summer Night |
Regissör | Ingmar Bergman |
Manus | Ingmar Bergman |
Genre | Komedi, Romantik, 50-tal |
Skådespelare | Harriet Andersson, Eva Dahlbeck, Gunnar Björnstrand, Naima Wifstrand, Bibi Andersson, Ulla Jacobsson, Jarl Kulle, Margit Carlqvist, Åke Fridell, Björn Bjelfvenstam, Gösta Prüzelius, Birgitta Valberg, Gull Natorp |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 2179 |
Filmnummer | 3294 |
Recensioner
Gunnar Björnstrand är Fredrik Egerman, en advokat i pottfrisyr och välansat skägg och mustasch och med ung, fortfarande orörd fru och en mer mogen älskarinna. Som en överspänd och kaxig tupp s... Läs mer »
Kommentarer
Bergman sorterar ofta in i genrens uppblåsta och teatrala fack när han skapar komedi. Så är det även här och jag brukar inte gilla det, men det fungerar ändå ganska bra. Det beror på de fyndiga dialogerna som han knåpat ihop. Det är småroligt men inga gapflabb. Skådisarna är också genomgående bra och castingen utmärkt. Så, mycket är bra men det är stilarten som jag inte kan med och när handlingen utspelas vid förra sekelskiftet och med flera karaktärer från blåblodig överklass så blir det stundtals lite för mycket av det goda.
Men OK antagligen är det här ändå hyfsat bra.
Ingen av Bergmans stora mästerverk, och lite otippad att tillhöra hans stora klassiker, men absolut en sevärd och rolig film. En smula bagatellartad, men den härliga stämningen och de lysande skådisarna håller det hela på bra nivå. Jarl Kulle är sanslöst rolig!
En gammaldags komedi i Strindbergs anda. Håller än
Mer än 12 år sen jag såg den senast, jag höjer till en trea, mest för att jag visste vad som väntade.
Man minns filmen som en elegant klassiker och när man ser om den är den på sätt och vis fortfarande det. Elegant. Och klassiker. Men ändå utan att riktigt nå den där magin man trodde sig minnas. Den är lite för tunn för det. Å andra sidan: om den här filmen hade varit en sommarteaterföreställning en varm junikväll i Kullaberg eller bland picknickfiltar i Vasaparken i Stockholm hade det kanske varit en av de mest oförglömliga teaterupplevelser man haft nånsin. Som bagatell är den stilfull och charmig.
Rörigt, knasigt och lite småroligt. Detta är precis den typen av Bergman-film jag inte brukar gilla. Men den är inte dålig så den får en svag trea, inte bara godkänt.
[rek. 5] En mycket trivsam och härlig film med fin dialog och bra skådespel. På många sätt är detta ett mästerverk och jag njuter verkligen nu när jag efter många år ser om den. En triumf för Bergman och en film som faktiskt, trots många år på nacken, är rolig. Snudd på mästerverk!!! 4+/5-
På gränsen till fantastisk komedi!
Denna komedi var Ingmar Bergmans internationella genombrott, och man kan förstå varför. Den har ett mycket bra manus, en skicklig regissör, ett utmärkt foto, vacker musik och utomordentligt skickliga (och vackra) skådespelare. Vad kan man mer begära? - Lite större djup i personteckningarna.
Manuset beskriver flera parallella kärleksaffärer och gör det med en rapp dialog och välfunna repliker, som lockar till många skratt. En medelålders hårt arbetande advokat, Fredrik Egerman, har inte så mycket tid för sin vackra tonårshustru, som har tråkigt som de flesta lyxhustrur. Han är dessutom irriterad då hans mångåriga älskarinna, den vackra skådespelerskan Desirée Armfeldt, givit honom på båten för ett halvår sedan. Dessutom har hans son Henrik, jämgammal med hans hustru, kommit hem från universitetet där han läser till präst. Allt detta gör honom lättretlig. Han bjuder sin hustru på teatern där Armfeldtskan spelar huvudrollen. Under eftermiddagsvilan med sin hustru innan teatern viskar han flera gånger Desirée i drömmen vilket oroar hans hustru.
Mycket väl spelat av Gunnar Björnstrand, Ulla Jacobsson, Eva Dahlbeck och Jarl Kulle bland flera. Skickligt foto av Gunnar Fischer.
Betyg: 4+
Bergmans första riktiga succé. Hade den i minnet som jävligt rolig och fräck men när jag såg om den kändes den inte alls lika fräsch. Det överteatrala skådespeleriet tyckte jag störde mycket...men man kan ju inte förneka att filmen har en viss briljans ändå.
Suck.