BETYG
3.3
av 5
3.3
av 5
Sommarlek
Marie är prima ballerina. Dagen före en stor premiär får hon ett paket som visar sig innehålla en dagbok. Marie blir ställd och åker till sin fasters övergivna herrgård ute i skärgården för att minnas en sommar många år tidigare då hon träffade Henrik.
| Originaltitel | Sommarlek |
| Alternativ titel | Summer Interlude, Summerplay, Illicit Interlude |
| Regissör | Ingmar Bergman |
| Manus | Herbert Grevenius, Ingmar Bergman |
| Genre | Drama, Romantik, 50-tal |
| Skådespelare | Maj-Britt Nilsson, Birger Malmsten, Alf Kjellin, Annalisa Ericson, Georg Funkquist, Stig Olin, Mimi Pollak, Renée Björling, Gunnar Olsson, John Botvid, Julia Cæsar, Douglas Håge |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 577 |
| Filmnummer | 899 |
Recensioner
Denna tillbakablickande historia berättar om balettdansösen Maries (Maj-Britt Nilsson) sommarromans med Henrik (Birger Malmsten) och dess glädje och sorg. Nu sitter hon i sin loge och funderar öve... Läs mer »
Kommentarer
Vackra gamla svartvita sommarbilder. Huvudperson i sommarmiljön är inledningsvis en munter och livlig 15-årig tjej, Marie. Marie spelas av Maj-Britt Nilsson då 25 år gammal (en bedrift) och hon gör det fantastiskt bra. Maries sommar tillhåll är den tjusigaste lekstuga vi skådat med skärgården som utsikt.
Naturligtvis får det hela också en dyster och mörk vändning annars är det ju ingen Bergman. Jag kanske lagt betyget lite väl lågt men tycker att det till sin helhet och utförande inte är så bra film.
En svag fyra, men kemin mellan Nilsson och Malmsten är minnesvärd.
Sommar och vemod. Det vilar något speciellt Maries återseende av sitt yngre jag och hur hon i samma miljöer som hon upplevde den sommaren försöker hitta svaren på frågorna vem hon är nu och vad som format henne sedan dess. Maj-Britt Nilsson gör det riktigt bra och birollerna som dyker upp på vägen bidrar väldigt väl till helheten. Det är kanske inte den starkaste fyran, men det finns en känsla av finstämdhet här som saknas i IB:s tidigare filmer och som tillsammans med Gunnar Fischers fina foto lyfter det här till nästa nivå.
Bergman brukar blanda glädje och humor med tragik och ångest, men här är nog kontrasterna starkare än någonsin. Vissa scener för tankarna till sliskiga och fula Sommaren med Monika. Det gör den stundtals motbjudande. Men här är fotot bättre, och småcharmig humor blandas med vacker poesi. Jag uppskattar också att den skumma farbror Erland kommer in som en joker och rör om. Det finns även en mycket mörkare sida i filmen som fångar de allra tyngsta stunderna i livet. Det är väl modigt, men det har jag svårt att få ut något av. Det är mycket Bergman över filmen. Även om hans filmer är olika, så finns det teman, miljöer och berättargrepp som han gärna återkommer till när han har chansen. Men här tycker jag att det blir för stora kontraster. Det är som en allra sista film och han vill få med allt han inte hunnit med och samtidigt lämna världen i chock. Lyckligtvis är det en film tidigt i hans karriär och några av hans bättre kom några år senare. Helhetsbetyget blir en svag trea.
Det svänger om fotot i denna film med ganska ovanlig touch. Skådespeleriet är ganska udda, och karaktärerna också.
Sämsta Bergman-film jag sett. Svår att ta på allvar, inte ens skådespeleriet, som alltid är behållningen med en Bergman-film även om den är mindre bra, är något att hänga upp sig på. Skitlöjligt. Det är även några riktigt jönsiga karaktärer som jobbar på baletten.
Skittrista miljöer är i skärgården där de två unga tramsarna fjantar runt.
Sen blir det mest misär.
Usch, jag gillade verkligen inte den här filmen. Endast för Se allt av Bergman-freaks (som jag är då).
Varje riktigt bra film har någon form av magi. Den här är full av det.
Vacker, naturlig och finstämd. Det var första gången jag fick stifta bekantskap med Maj-Britt Nilsson. Synd att hon verkar ha dragit sig tillbaka under 50-talet.
Detta var en överraskande stark film som gav mig en mycket trevlig stund. Balett, skärgårdsatmosfär och ung kärlek i en härlig blandning, men de mörka passagerna finns där som en stark fond. För mig blev det här en 5;a i betyg och tillsammans med Gycklarnas afton är det i mina ögon den i övrigt ganska entaktade Bergmans bästa film. Ikväll visas dessutom baletten Svansjön på svt och jag har blivit extra inspirerad att se den tack vare denna film.
Även om så många pekar på svagheter i Bergmans "Sommarlek", är det väl ändå denna film som så att säga kommat bli starten på Bergmans serie av stora filmer. Filmen innehåller så många av de teman Bergman behandlar i sina filmer att den redan av den orsaken är mycket intressant. Därtill tycker jag att filmen de facto var fin, engagerande och intressant. Otroligt fina naturskildringar, underbara dansscener.
