BETYG
2.5
av 5
2.5
av 5
Som natt och dag
Nyhetsuppläsaren Susanne har en affär med Rikard, som är läkare på ett sjukhus. Efter att ha träffat mannen som Rikard jobbar för, professor Erland Roos, lämnar Susanne Rikard och gifter sig med professorn. Susannes syster kommer till Stockholm, desperat efter pengar. Kanske kan Susanne, som nu är gift med en rik professor hjälpa henne?
| Originaltitel | Som natt och dag |
| Alternativ titel | Like Night and Day |
| Regissör | Jonas Cornell |
| Manus | Jonas Cornell |
| Genre | Drama, 60-tal |
| Skådespelare | Agneta Ekmanner, Gösta Ekman, Keve Hjelm, Claire Wikholm, Birgitta Valberg, Barbro Hiort af Ornäs, Gudrun Berg, Ernst Günther, Håkan Serner, Carl Johan De Geer, Hans Lannerstedt |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 45 |
| Filmnummer | 12303 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Efter att precis ha sett den utmärkta franska filmen Bassängen också från 1969 känns det här med ett triangeldrama som inkluderar fyra personer ganska bekant. Men likheterna tar nog slut där. Temat är ganska tacksamt att göra film av och jag tycker att denna film också har sina fördelar och den lite tråkiga och vardagliga tonen stör mig inte direkt. Trista personligheter måhända och man tar väl inte direkt någon av karaktärerna till sitt hjärta precis. Betyget hamnar på en svag 3;a, dvs 3-
Tidvis irriterande övertydlig symbolik och dialog.
Fruktansvärt oengagerande triangeldrama om tre rätt så osympatiska figurer. Lägg dessutom till att ensemblen (Ekhammar, Hjelm och Ekman) leverar repliker som om de vore med i en Robert Bresson-film och ni kan spå resultatet. Måhända att skådespeleriet är en medvetenhet då man kan skönja att temat är den moderna människans oförmåga att kommunciera med varandra men det blir bara för tröttsamt. Det bjuds även på en obscen trekantscen där en av deltagarna är Clarie Wikholm. Det räddar banne mig inte filmen!
Ingen av rollerna i filmen skulle man vilja träffa i verkliga livet, Rickard är väl den minst osympatiska. Huvudpersonen Susanne är förvirrad,rastlös, villrådig, beräknande, ansvarslös, disharmonisk, nyckfull och ytlig. I grunden är det en alienation som efter vad som antyds kan härstamma från barndomen. Hon är helt enkelt ett typexempel på en inautentisk person enligt existentialismens filosofi. Professionellt skådespeleri och säker regi.
Gillar stämningen i den här filmen - opretentiöst och äkta. Och skådespelare som agerar därefter.
Ernst Günthers tolkning av symaskinsvisan lyfter en gåtfull och flummig historia till oanade höjder.
Seeg.
en liten pärla i svensk 60-talsfilm; ytterst välspelad och med ett mycket verkningsfullt slut
