BETYG
3
av 5
3
av 5
Skumma polare
Buddy, en laglös revolverman, och hans kompanjon, indianen Girolamo, kommer över en läkares utrustning. De kommer in i den sömniga lilla staden och Buddy etablerar sig som läkare vilket ger respekt och pengar. Men allt är inte lungt i staden och kriminella element vill bli av med den nya läkaren.
| Originaltitel | Occhio alla penna |
| Alternativ titel | Buddy Goes West |
| Regissör | Michele Lupo |
| Manus | Sergio Donati |
| Genre | Komedi, Western, 80-tal |
| Skådespelare | Bud Spencer, Amidou, Joe Bugner, Riccardo Pizzuti, Piero Trombetta, Carlo Reali |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 63 |
| Filmnummer | 15570 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Nostalgi..
Nostalgi..
Föredrar Hill & Spencer tillsammans men de funkar även var och för sig. Denna filmen är ganska seg och ojämn. Tempot är många gånger långsamt och humorn allmänt dålig. Men den bjuder även på ett par sköna slagsmål med de härligt överdrivna ljudeffekterna och matscenen som ofta är återkommande i dessa filmer lockar till skratt. Bäst är ju givetvis Bud Spencer som har ett starkt pondus. Stundtals mycket fin stämningsfull musik av Ennio Morricone varvat med betydligt lättsammare sådan. Filmen rycker upp sig sista halvtimmen.
Tvär vild film med herr Spencer i sitt esse! Inte en död sekund med mkt slagsmål. Bland det sjukaste var karate slaget som delade kycklingen haahaa#). Detta är nostalgi på högsta nivå därav 4an.
Musiken fantastisk! Gillade skarpt denna film med Bud Spencer och Amidou som hans hantlangare.
Lite av en positiv överraskning. Jag hade nog väntat mig att det här skulle vara en standardiserad spaghetti-western-komedi som är så trött att bara ena halvan av duon Spencer/Hill orkade vara med. Helt fel är förvisso inte den beskrivningen, men här fanns betydligt fler roliga idéer än vad jag hade väntat mig, och det är framför allt därför som det här blir underhållande. Produktionen lämnar en del att önska och berättartempot hade gärna fått vara lite högre, men man har på många ställen ändå lyckats fånga den spaghetti-western-estetik som vi genreentusiaster uppskattar så mycket. Att Ennio Morricone står för musiken hjälper givetvis till på det området, hög klass från honom som vanligt. Sen har vi ju Bud Spencer som är lite den sortens komiker som alltid är ungefär så bra som materialet tillåter, vilket betyder att han är ganska kul här. Trean är ganska svag, men ändå glädjande att få sätta den
Har ett soundtrack som bra mycket bättre än vad filmen förtjänar. Gott om slagsmål, men även en lite allvarligare sida mitt bland den vanliga slapstick-humorn. Inte helt tokig även om de kunde skippat den jobbiga indianen.
kultklassiker, med filmens höjdpunkt i en matätar tävling...
Kan man se om hur många gånger som helst.
Störtskön!
