BETYG
1.9
av 5
1.9
av 5
Sista ackordet
Unga Helen åker från USA till München för att arbeta och vidga sina vyer. Väl där träffar hon den hetlevrade dirigenten Tonio. De två blir förälskade, men Tonio bär på en hemlighet.
| Originaltitel | Interlude |
| Regissör | Douglas Sirk |
| Manus | Inez Cocke, Franklin Coen, Daniel Fuchs, Dwight Taylor |
| Genre | Drama, Romantik, 50-tal |
| Skådespelare | June Allyson, Rossano Brazzi, Marianne Koch, Françoise Rosay, Keith Andes, Frances Bergen, Lisa Helwig, Herman Schwedt, Anthony Tripoli, John Stein, Jane Wyatt |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 11 |
| Filmnummer | 52820 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Det känns helt självklart när man ser det här varför interlude inte hör till Sirks kanoniserade filmer. Den är helt enkelt varken särskilt intressant eller tekniskt begåvad eller nånting. Visst finns det ett fåtal snygga sekvenser och det gotiska temat kring den vansinniga hustrun har en viss dragningskraft men annars är det hopplöst platt. Skådespelarna är dessutom riktigt svaga, från den totalt okarismatiska June Allyson via den träaktige Keith Andes till den svårt ocharmige charmören Rossano Brazzi.
nej det var väl inte direkt någon sirk-favorit, men ganska underhållen måste jag väl ändå påstå att jag blev. väldigt smäktande och stilistiskt höggradig film. men sirk bör inte röra sig i dessa högaristokratiska miljöer, och ingen av karaktärerna är det minsta intressant. jag gillar klänningsjakten ganska mycket dock, även om kontentan av den är relativt oklar.
Sirks filmer har alltid "fin yta" & i hans bästa stunder har han yta o djup.. men denna har ingetdera. den enda lite dåliga Sirk jag sett
Filmen hade varit mycket bättre om det hade funnits någon kemi mellan June Allyson och Rossano Brazzi, men de känns helt fel för varandra, vilket är rätt lustigt då de funkade bra ihop i filmen Little Women (1949), men i denna film funkade de inte ihop ett dugg vilket gjorde att filmen var extremt tråkig att se på eftersom man inte brydde sig ett smack om de fick varandra eller inte.
