BETYG
3.4
av 5
3.4
av 5
Det tysta ljuset
Den religiöse bonden Johan slits mellan sin fru Esther, med vilken han har sju barn, och passionen till älskarinnan Marianne. I det här ödesdramat om otrohet och skuld på den mexikanska landsbygden talar de monumentalt måleriska landskapen lika mycket som tystnaden mellan orden som uttalas.
| Originaltitel | Stellet licht |
| Alternativ titel | Silent Light |
| Regissör | Carlos Reygadas |
| Manus | Carlos Reygadas |
| Genre | Drama, Romantik, 2000-tal |
| Skådespelare | Cornelio Wall, Miriam Toews, Maria Pankratz, Peter Wall, Jacobo Klassen, Elizabeth Fehr |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 141 |
| Filmnummer | 56305 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Det är märkligt, filmen är så oerhört vacker, men karaktärsödena berör mig inte det minsta. Det är ju visserligen tokreligiöst, men det var ju Tarkovskij också, men kunde ändå hitta något allmänmänskligt i hans filmer, men det gör jag liksom inte här.
Lite långsam ibland men ändå en ganska så bra film på många sätt, såg många mennoniter när jag var i Bolivia och dom gjorde starkt intryck på mig med sin unika livsstil, stort att få se dom i film, stark tvåa eller trea
Komisk kommentar nedan där en skribent ger filmen en etta med motiveringen: Det är som Tarkovskij.
Definitivt en femma för mig.
Filmen hade vunnit på att inte varit fullt så rappt berättad, stundtals kändes det mer än lovligt sönderklippt. Antar att nån kolerisk producent var inblandad som stressade bort slutresultatet. Scener slarvade bort och viljan till narrativ kunde med fördel förhandlats bort mot en mer inkännande attityd mot landskapet, en övergång som påminner inte så lite om transformationen mellan symbolism och expressionism. Storartad hyllning till "Ordet" som värmer.
Ja en långsammare film än denna får man nog leta efter. Men den var långsam på ett behagligt vis, den liksom stannade i stunden och det gjorde jag också för tyvärr så nickade jag till då och då, men det berodde mer på att jag var trött och det hade nog ingen betydelse vilken film det var. Skådespelarna var inga dramatiker precis och det var lite av charmen, de var på något vis sig själva, slutet ja det tål att funderas på.
En speciell film, det kan iaf ingen ta ifrån den. Men den har sannerligen inte bråttom, och det gillar jag väl, men jag kan ändå tycka att det här blir lite väl långsamt. Den vaggar dock in mig i sin speciella stämning och estetik efterhand, och jag tappar aldrig intresset. Det är trots allt intressant med en kärlekstriangel där alla beter sig närmast överdrivet vuxet, och nog är det alltid kul att få se en plats och en kultur som man aldrig har sett på film tidigare. Gillade slutet lite också trots att jag egentligen inte alls förstod det
Kanske den långsammaste film jag sett. Gillar inte greppet med långa kvardröjande tagningar utan att det händer något. Det finns en minimal handling eller tema, som behandlas utdraget. Scenerna är uppstyltade, nästan lite som hos Roy Andersson fast utan satir eller humor.. Tarkovskij kanske är en bättre jämförelse. Konstigt slut.
En mycket vacker film. Ibland blir de långsamma scenerna, dialogerna och fotot något stolpigt men överlag tycker jag det tjänar sitt syfte. Ett tungt tema skildras på ett starkt sätt, jag gillar den här filmen, även om den orsakar mycket frustration hos mig.
En långsam film kan vara stark och fantastisk. Då krävs att den förmedlar något som på ett eller annat sätt väcker intresse eller tankar, något som jag tycker att exempelvis Marias väg är ett exempel på. The Tree of Life är ett exempel som ständigt förmedlar och berör med enkla medel. Den här är långsam utan att förmedla något av intresse. Att titta på ett traktordäck i över en minut eller något slumpartat småprat som dör ut innan det knappt har börjat ger mig absolut ingenting. Inga av personerna berör mig. Alla känns som främlingar. Inledningen är ändå fin och lovande i sin stillhet. Den inger förväntningar. Besvikelsen är dock stor när jag inser att det är något av filmens höjdpunkt. Tysta böner på flera ställen i filmen fungerar som en extra temposänkare. Det är som om någon går runt i tristessen och bara filmar allt som inte händer utan någon som helst tanke. Om jag inte hade läst filmbeskrivningen hade jag inte fattat vad filmen handlar om. De få gånger som det sägs några ord går hjärnan in i stand by-läge. En film som vill vara vacker men inte är det, bortsett från några enstaka minuter. Ljudeffekterna är stundtals påfrestande. Jag hade förväntningar på den men tycker som sagt inte om den. Jag fick en tippad fyra från Filmtipset.
Inte för alla, men mumma för oss som gillar det. Stillsamt meditativt, med löjligt snygga bilder och en fascinerande stämning, via placering och scener som inte direkt för handlingen framåt. Klart bäst av de Reygada jag sett, och vid en omtitt märker man dessutom hur fantastisk han är på att skildra naturen och dess skiftningar.
