BETYG
3.8
av 5
3.8
av 5
Sent om våren
En dotter till en professor vägrar gifta sig för att hon inte vill lämna sin far ensam. Fadern låtsas gifta om sig för hon ska släppa taget om honom och gifta sig.
| Originaltitel | Banshun |
| Alternativ titel | Late Spring |
| Regissör | Yasujiro Ozu |
| Manus | Kazuo Hirotsu, Kôgo Noda, Yasujiro Ozu |
| Genre | Drama, 40-tal |
| Skådespelare | Chishû Ryû, Setsuko Hara, Kuniko Miyake, Yôko Katsuragi, Haruko Sugimura, Hohi Aoki, Yoshiko Tsubouchi, Yumeji Tsukioka, Jun Usami, Masao Mishima, Toyo Takahashi |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 392 |
| Filmnummer | 9078 |
Recensioner
Filmens berättelse handlar i grunden om något så trivialt och vardagligt som bröllop i Yasujiro Ozu's \"Sent om våren\" (Banshun) från 1949. Genom filmens gång får man följa Noriko (Setsuko H... Läs mer »
Kommentarer
Håller Föräldrarna högre, men gillar hela Noriko-trilogin skarpt.
Föräldrarna och God morgon i alla ära, men jag är ingen större fan av varken Ozus statiska kamera eller hans ständiga fokus på lågmäld vardagsrealism. Visserligen är de karaktäristiskt låga kameravinklarna stundom snygga och den implicita närvaron av USAs ockupation intressant (läs mer på Wikipedia), men det räcker inte när storyn är så pass oengagerande.
Yasujiro Ozu är en jädrans tråkmåns! Men att se denna en mellow vårdag läppjandes en vodka tonic var väl inte helt värdelöst. Men jag har svårt att förstå varför man ska hypa Ozus monumentala tråkighet. Roligt/intressant att läsa alla de som ska försöka förklara varför detta är ett mästerverk.
Vårt första möte slutade i en lång förbluffande tystnad. Lite av en kalldusch. Men lustigt nog så var jag aldrig riktigt uttråkad under resan gång, vilket jag blir under tex. Michael Bay's vedervärdiga skrytbyggen. Men likväl så är det alldeles för lite som händer för mig för att jag ska våga påstå mig underhållen. Kommer nog ge Ozu både en och kanske två chanser till, men om han vill uppnå ett högre betyg från mig så måste han lyfta sin prestationer något oerhört. - http://theshinbonepost.blogspot.se/2015/01/banshun-late-spring-1949-dvd-108-min.html
Det är den bomullskänsliga hanteringen av materialet som gör det. Ozu är så öm och ordningssam, men samtidigt ärlig, i sitt skapande. Karaktärerna, skådespelarinsatserna (en känslosam och subtilt magnifik Ryu och en säkert ambivalent Hara är superba), dialogen, kameran, hastigheten (pillow shotsen är så vackra) etc är så känsligt avvägda. Historien är ju inget överjordiskt, men den flyter så väl in i allt det andra. Mise-en-scene är toppkvalitet. Musiken är väl kanske där det skaver lite för mig - kanske lite för på. Men samtidigt blir jag inte på _djupet_ berörd av Ozu - man blir berörd, men lite mer ytligt. Och det är väl egentligen inget fel med det - estetiken är så pass bra ändå. Intressant krydda med den amerikanska ockupationen, som är ett ämne som intresserat mig på sistone. Ozu lyckas vara både evig och samtida. Älskar hur han har valt att inte visa scener som dejten och bröllopet och istället hållit sig fokuserat på de två huvudkaraktärerna och hur de förhåller sig till varandra och sig själva. Men det räcker tyvärr inte till en femma, utan stark fyra. 89/100
Mysigt med japansk film.
Jag gillade verkligen Ozus Föräldrarna, men tyvärr tycker jag inte att den här filmen kom upp i den höga nivån. Jag hade lite svårt att komma in i den här, men precis som med Föräldrarna så är det en film som smyger sig på lite, och mitt omdöme har blivit mer positivt efterhand. Ozus stil gillar jag (och den känns tydlig efter bara två sedda filmer), och jag gillar hur man här får en inblick i en annan tid och en annan kultur. Hela historien rör sig egentligen kring detta, men samtidigt är den universell i sina teman. Det är alltid imponerande när en film lyckas säga nånting om sin egen tid samtidigt som den också är tidlös. Här finns en stor tragik i hur karaktärerna tvingas se sina liv styras av traditioner, konventioner och yttre förväntningar, och den är lätt att identifiera sig med. Allt detta är förmedlat väldigt osentimentalt och utan manipulation, precis som jag vill ha det. Men hur intressant innehållet än är, så tycker jag inte att det finns tillräckligt mycket av det för att fylla ut speltiden, filmen känns torftig på lite för många ställen. Textningen på det exemplar jag såg kändes dock lite sparsmakad, så kanske försvann en del nyanser där. En givande filmupplevelse på det stora hela fortfarande, men den känns bättre i efterhand än vad den gjorde medan jag såg den
Redan i den första scenen, när kameran vackert visar en bild på en tågstation så är jag fast. Det är ingen bild som egentligen har någon större betydelse, men en scen som tar tid på sig och framhäver direkt det vackra minimalistiska bildspråket som visar att filmen inte har bråttom att fortskrida. 8/10
Genifilm.
Det är nästan läskigt hur bra Ozu är på att göra film. Betyg 9.9
