BETYG
2.9
av 5
2.9
av 5
Saturday Night Fever
19-årige Tony Manero är utled på sitt vardagsliv och arbetet i en färgaffär. Han lever upp endast på lördagskvällarna när han får gå på det lokala diskoteket, umgås med sina vänner och dansa. När han dansar är han kvarterets kung.
| Originaltitel | Saturday Night Fever |
| Regissör | John Badham |
| Manus | Norman Wexler |
| Genre | Drama, 70-tal |
| Skådespelare | John Travolta, Karen Lynn Gorney, Barry Miller, Joseph Cali, Paul Pape, Bruce Ornstein, Donna Pescow, Julie Bovasso, Val Bisoglio, Martin Shakar, Nina Hansen, Sam Coppola, Lisa Peluso, Denny Dillon, Bert Michaels, Fran Drescher, Robert Weil |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 6219 |
| Filmnummer | 4597 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Idiotisk film om skitmänniskor med bra musik och bra dans.
En av 1970-talets mest klassiska dansfilmer. Norman Wexler ger oss en film med imponerande danser och med en ung John Travolta innan han blev känd med filmen "Grease" året efter. Alla skådespelarna spelar sina roller väl och handlingen är bra men håller sig bäst med danserna och musiken är av klassisk 1970-tal. Kanske inte den bästa dansfilmen jag har sett men ett av de få som jag tycker är värt att se. Ser man den några gånger kan den nog till slut bli en värdig klassiker.
En rätt okej 70-tals rulle som tydligen ska tillhöra en klassiker...
Bra musik och snygga danspartier, men tyvärr inte så mycket mer.
Den här filmen är värd att titta på, inte minst för musikens skull. Men jag hade väntat mig en lite svängigare film. Absolut sevärd.
Episkt soundtrack men nog kändes det ofta lite svajigt på skådespeleriet. Travolta är väl den som får bära upp det här men ingen av de andra imponerar speciellt mycket. Jag gillar hur det är ett tidsdokument och jag gillar hur ungdomens hopplöshet skildras, men jag tycker nog också att kultfaktorn är lite överskattad. Stephanie känns inte heller som en speciellt bra love interest till Travolta, både för att hon är lite träig och för att hon är lite douchig. Musikalen som jag såg på Chinateatern några dagar innan tycker jag faktiskt gjorde ett bättre jobb att skapa engagemang. Jag stannar på en stark 2a.
Kultfilm med minst sagt sunkig kvinnosyn. Dansscenerna och musiken håller dock fortfarande.
Höjning till fyra efter omtitt. Extremt sunk och dekadens som jag gillar
Denna har inte åldrats väl och ses den för första gången 40 år för sent är även eventuell nostalgi också ickeexisterande. Den puttrar dock på och blir inte långtråkig.
Den har man sett ja .
