Safe

Spännande, snygg och krypande. Men gud vilket långsamt tempo. Hade den varit lite tätare berättad och hållit nere längden lite mer hade det nog kunnat krypa högre upp på betygsskalan. Julianne Moore är alltid bra, fina stadsmiljö-bilder genom bilfönster.

Svinbra till att den att den inte hade något slut.. Var som att någon stängde av filmen i ett scenbyte, absolut inget vart uppklarat, helt efterblivet.

Nä, det här tilltalar mig inte alls. Moore lyckas ändå hålla filmen flytande vägen igenom men det är inte med bred marginal. Slutet blir även det ganska snyggt pga av hennes insats. Men överlag gillade jag inte detta alls faktiskt. Rätt tröttsamt.

Trevligt tempo och strålande insats av Moore. Dock blir den alldeles för seg för att nå fram till slutet.

Det här är en film som man inte glömmer i första taget. Välspelad, obehaglig och synnerligen välgjord.

Något ojämn och ganska stereotyp i karaktärerna i första halvan. Men jag gillar den lågmälda och obehaglig tonen. Och ovissheten. Stark trea.

Den är ojämn, flera scener känns intetsägande medan flera känns starka och eftertänksamma. Oavsett filmens brister så är Moore helt suverän och bara hon gör filmen värd att se. Växer också mot slutet och lämnar mig med flera funderingar. Stark trea.

Jag är skeptisk.

Jag kanske är hård men jag kunde verkligen inte förlika mig med Carol och hennes sjukdomsbild. Det blev för mig bara ett irritationsmoment. Tyvärr, gillar jag inte heller formen. Två personliga argument som inte fungerade för mig!

"Psykologisk thriller"? Dra bort ordet "Thriller" och lägg till "Drama". En dramafilm i sin sannaste betydelse. Jag vet inte filmens egentliga syfte och det är svårt att begrunda detta objektivt. Man kan inte ge denna film ett betyg eftersom intrycket alltid är subjektivt med den här genren. Därför ger jag den inget betyg. Men nåt som kanske borde tas hänsyn till är att den är så typiskt "90-tal". 90-talsmentaliteten märks så tydligt att man inte behöver veta när den är inspelad för att kunna gissa sig till det.