BETYG
2.9
av 5
2.9
av 5
Revolutionären
Ramón Vázquez är en statlig byråkrat i en sydamerikansk diktatur. Guvernören blir mördad, och Ramón får tillfälligt ta över tills en efterträdare blir utsedd. Han tar tillfället i akt att försöka hjälpa de politiska fångarna, men möts av motstånd - även från sin egen längtan efter makt och säkerhet.
| Originaltitel | La Fièvre monte à El Pao |
| Alternativ titel | Fever Rises in El Pao, Fever Mounts at El Pao, Republic of Sin |
| Regissör | Luis Buñuel |
| Manus | Luis Alcoriza, Luis Buñuel, Henri Castillou, Charles Dorat, Louis Sapin |
| Genre | 50-tal, Drama |
| Skådespelare | Gérard Philipe, María Félix, Jean Servais, Miguel Ángel Ferriz, Raúl Dantés, Domingo Soler, Víctor Junco |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 32 |
| Filmnummer | 29072 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Så orättvist att kalla denna film konventionell. Lika orättvist som att ändra originaltiteln "Febern stiger i El Pao" till "Revolutionären"... När överste Olivares dominerar den vackra Maria Félix (som hämtat ur en gammal Devo-video) finns sannerligen inget konventionellt att finna i Buñuels säregna fantasier... och febern den stiger
Än så länge är detta den svagaste Buñuel-filmen jag har sett! Gérard Philipe och María Félix gör det de kan för att hålla igång dramatiken men allting faller på grund av regin och manus som inte övertygar. Luis Buñuel är inte Costa Gavras, hans samhällskritik ligger i det subtila och det finns för lite av det i denna film.
Nosferatu: Använd fantasin. Franska Guyana har väl frigjort sig! ;)
Med en titel som "Revolutionären" och med en regissör som Bunuel kunde man vänta sig storverk. Vad får man?: en glättig kärlekshistoria. Jag säger som Adorno: "Från varje biobesök kommer jag trots all vaksamhet ut dummare och sämre än jag gick in".
Jag blev besviken, inte särskilt intressant för att vara Buñuel. En av hans betydligt mer konventionella filmer. Lite lustigt att alla pratar franska i en film som helt baserar sig i Sydamerika.
Svag. De få gånger Bunuel inte fick till det var med några fransktalande filmer med politiskt innehåll gjorda på 50-talet. det här är en av dem, den fastnar i melodramfällan, trots att Bunuel då hade slitit sig loss från filmindustribojan. Enstaka scener är dock intressanta.
