BETYG
3.1
av 5
3.1
av 5
Proxima
Sarah är en fransk astronaut, och den enda kvinnliga deltagaren i det rymdprogram som förbereder sig inför en ett år lång expedition. Som ensamstående mamma till en åttaåring känns expeditionen än mer krävande, och med lika delar skuld och mod försöker hon hitta balans i sin roll som banbrytare och mamma.
Originaltitel | Proxima |
Regissör | Alice Winocour |
Manus | Alice Winocour, Jean-Stéphane Bron |
Genre | Drama, 2010-tal |
Skådespelare | Eva Green, Matt Dillon, Nancy Tate, Zélie Boulant, Lars Eidinger, Sandra Hüller, Jan Oliver Schroeder, Trond-Erik Vassal, Marc Fischer, Birger Frehse, Aleksej Fateev, Grégoire Colin, Igor Filippov, Svetlana Nekhoroshikh |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 44 |
Filmnummer | 135582 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Upplever filmen som deppig från början till slut. Dottern verkar aldrig lycklig och det präglar filmen för mig. En enkelspårig film med mycket fokus på rymdförberedelser och familjerelationer. Den verkar vara en hyllning till kvinnliga astronauter och deras barn. Eva Green och Zélie Boulant (som spelar dottern) är bra, men en del andra skådisar är sämre. Eva talar franska, engelska och ryska här. Zélie talar franska, tyska och lite engelska.
Ingen sci-fi-stänkare i vanlig bemärkelse. Här fokuseras det på relationer innan rymdreseavfärd. Det breddar sci-fi-ämnet och ger en intressant vinkel.
Autentiska och stundtals briljanta skådespelarinsatser från alla håll, men Eva Green sticker ut extra (visste inte att hon var tvåspråkig innan jag såg filmen på Gbg filmfestival!). Lugnt berättartempo och skön avsaknad av tydliga protagonist/antagonist-relationer. Bara verklighetsnära porträtt av människor som pressar sig till det yttersta. Sevärd!
Jag såg denna på Göteborgs filmfestival. Det jag gillade med filmen var att den saknade de flesta dramaturgiska grepp som man oftast förväntar sig av en amerikansk film (speciellt när den har rymdtema). Den hade ett trevligt tempo, trovärdig intressant människoskildring med fokus på relationen mellan modern och dottern, övertygande skådespelarprestationer och ett passande slut. Extra plus för att den avslutades med autentiska bildexempel och en bra låt.