BETYG
2.9
av 5
2.9
av 5
Post Tenebras Lux
På den mexikanska landsbygden löper djuren fritt i grönskan intill lekande barn - men det är också djävulens hemvist tillika en plats för destruktiva naturfenomen. Juan har flyttat hit med sin familj och bor i en villa uppe i bergen. Minnen av det förflutna sammansmälter med framtidsförnimmelser i en familjehistoria.
| Originaltitel | Post Tenebras Lux |
| Alternativ titel | Light After Darkness |
| Regissör | Carlos Reygadas |
| Manus | Carlos Reygadas |
| Genre | Drama, 2010-tal |
| Skådespelare | Adolfo Jiménez Castro, Nathalia Acevedo, Willebaldo Torres, Rut Reygadas, Eleazar Reygadas |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 139 |
| Filmnummer | 98518 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Minst sagt en blandning av högt och lågt. Vissa scener (t.ex. djungel-AA) är rent av magiska, medan annat känns plastigt så det förslår. Litet besviken på Reygadas regrediering.
Öppningsscenen är helt fantastisk! Men efter det dalade mitt intresse. Finns flera andra bra scener men blir aldrig riktigt uppslukad. Sitter istället under filmens gång och önskar att jag sett den på bio istället.
Då hade den nog fått ett högre betyg.
Väldigt udda men helt uppslukande film och fantastiskt foto.
Väldigt svårt att skriva en vettig kommentar på den här filmen. Det var kort och gott en blandad kompott. Vissa scener känns toppenbra och vissa andra rätt usla och oförståeliga. Jag älskar pretentiösa och konstiga saker med lyriska kvaliteter, men föll inte riktigt för detta. Jag gillar den icke-kronologiska storylinjen., även om den kanske är lite för fragmentarisk och, i och med det, tydligt självbiografisk och idén med fotot och den blurriga tunnelfiskögat runt framen. Men ibland orkade jag inte med den här. Väldigt kul att rummen i sexklubben heter Hegel och Duchamp dock. Inledningsscenen och den oklara rugbybiten var saker jag gillade. Men det var ändå mer frusterande än bra i sin helhet och betyget blir en starkt svag trea (44/100)
Ej sebar.
Arthouse-filmer de senaste 15 åren är lite hit and miss för mig; Haneke och Béla Tarr behöver inte göra mycket för att det ska bli genialiskt, medan Reygadas träffar inte rätt i mina ögon med denna. Jag älskar atmosfär och karaktärer-drivna filmer, d.v.s verk där plot är nästan irrelevant, men oj vad tråkigt det blir när det misslyckats som i Post Tenebras Lux. Min teori om regissören; född i en rik mexikansk familj, reste utomlands som ung, börjar skapa filmer tills han gör Silent Light som slog igenom stort på festivaler, inför nästa film (den här) får han fria händer att göra vad han vill och han har en publik från Silent Light som kommer att ta emot denna väl för att alla vill så gärna ha en modern Auteur-gigant. Se även fallet Olivier Assayas. Och hans försvar om djurplågeri på film är bullshit.
Bland det sämsta jag sett, utan tvekan!
breath-taking alltså. vilket bra ljud, och vilken bra handling. till och med det spekulativa känns okej. fantastisk början och fantastiskt slut. en riktigt bra 4:3-film, och battle in heaven-fontsen gör en bejublad comeback!
vete fan alltså... men jag ska erkänna att den är värd en omtitt. betyder dock inte att en sådan nödvändigtvis ger något, då jag har svårt att se någon enhetlig poäng annat än suggestivt effektsökeri.
Min första film av Reygadas och jag undrar om det är bästa stället att börja? Tekniskt mycket vacker och här finns sekvenser som etsar sig fast men på det stora hela är den en plåga att ta sig igenom, kryper i en av tristess.
