BETYG
3.5
av 5
3.5
av 5
Polis
Om en specialgrupp poliser och deras arbete med att skydda utsatta barn. Det kan röra sig om ligor av ficktjuvar, barnmisshandel och uppslitande fall med pedofili och incest. Den sammansvetsade gruppen ser mänsklighetens allra mörkaste sidor och kämpar för att kunna leva med det.
| Originaltitel | Polisse |
| Alternativ titel | Poliss |
| Regissör | Maïwenn |
| Manus | Maïwenn, Emmanuelle Bercot |
| Genre | Drama, Kriminalare, 2010-tal |
| Skådespelare | Karin Viard, Sandrine Kiberlain, Frédéric Pierrot, Wladimir Yordanoff, Karole Rocher, Nicolas Duvauchelle, Maïwenn, Jérémie Elkaïm, Marina Foïs, Emmanuelle Bercot, Riccardo Scamarcio, Naidra Ayadi, Joey Starr, Arnaud Henriet |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 442 |
| Filmnummer | 90389 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.
Kommentarer
Dokumentär känsla över formatet och det greppet må fungera men innehållet känns väldigt tillgjort och konstlat. Det känns som vi får följa ett vuxendagis och inte en polisavdelning. Ett allvarligt ämne som hanteras ovarsamt. Betyget blir en svag 3;a, 3-
Att se polisernas arbete är filmens behållning (om än hemskt)... Men som helhet är det alldeles för mycket såpa över filmen, som dessutom försöker ta upp alldeles för många teman, där alla inte är relevanta för huvudspåret. Och den är väldigt franskt snackig. (Och bitvis väldigt fransk: finns det nån som lyssnar på opera medan de leker med sina barn? Seriöst?)
Bitvis ganska svag, men skönt att se en film som inte målar upp poliser som superhjältar eller karikatyrer.
Utan början och utan slut, precis som i verkligheten. I princip alla scener "på jobbet" är kanon, medan resten är rejält ointressant. Som tittare blir det rätt segt i längden när inget avslutas utan allt bara rullar på utan att på något sätt närma sig något som helst klimax. Mycket bra skådespel, dock. (8/15)
Den här filmens kärna ligger i den mentala instabila balansen det innebär att jaga pedofiler. Stundtals blir det för mycket obehaglig kaka på obehaglig kaka, men när allt kommer omkring ramas det trots allt in i ett ultimat och rätt så unik sinnesstämning.
Blandningen av feelgood och feelbad, i filmens första hälft funkar inte. Sen blir det bättre, men fortfarande alldeles för spretigt och förvirrande. Finns dock en hysterisk scen, som är bland de roligaste jag sett (ni som fattar, fattar).
Visar väldigt bra hur den här speciella typen av jobb gör att man inte kan
undgå att påverkas negativt i sina privata relationer. Chockartat men ändå
trovärdigt slut. Hade hållit för att göra en sevärd serie, då vissa personer
hade varit intressanta att lära känna ytterligare.
Om man bortser från den fasansfulla "dialogen" som gör att man knappt hinner uppfatta vad som sägs så tycker jag att filmen var riktigt bra och berörande. Man undrar lite hur sydlänningarna uppfattar oss när vi pratar med tanke på detta kulsprutesnacket (spanska, italienska, franska), oj, de tycker nog att vi är sävliga. Tycker det var lite mycket privat och går arbetskamrater så mycket på krogen och super ...? Bra film annars.
Jag säger inte att den är dålig, men jag klarar inte av se barn må dåligt.
Riktigt bra och berörande film. Visst är den pratig, franskt pratig, till och med fruktansvärt pratig, Men förutom att spegla ett franskt kynne så speglar det också polisernas arbete med barn och övergrepp. Så fyllt av känslor och det omöjliga att hålla distans tränger det ibland igenom ytan av personliga relationsproblem och blir desto mer gripande. Ett par scenenr blir oerhört gripande och också frustrerande eftersom man vet att verkligeheten är ännu värre. Slutet kanske är melodramatiskt men jag tycker ändå inte det stör. Här finns både hopplösheten och hoppet. Se den
