BETYG
3.6
av 5
3.6
av 5
Playground
Nervigt om skolgården som krigszon ur hjärtskärande barnperspektiv som vann kritikerpriset i Cannes.
Originaltitel | Un monde |
Regissör | Laura Wandel |
Manus | Laura Wandel |
Genre | Drama, 2020-talet |
Skådespelare | Maya Vanderbeque, Günter Duret, Karim Leklou, Laura Verlinden, Lena Girard Voss, Simon Caudry, Thao Maerten, James Seguy |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 48 |
Filmnummer | 141826 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Trodde att den skulle vara mer originell och starkare, men den tillför egentligen inget nytt i genren. Jag tycker inte heller att den skildrar mobbning bättre eller berör mer än någon annan. Kan förvisso bero på att jag har sett många franska filmer om skolan och unga. Även om filmen är från Belgien känns det precis som i Frankrike. "Nervig", "krigszon" och "hjärtskärande" i filmbeskrivningen är subjektiv marknadsföring. Är man bara van vid svensk mellanmjölk kanske det är en chock att se, men trots att den är följsam och förstås skildrar problem, så är det en ganska snäll film som till mycket saknar djup, dramatik, överraskningar, utveckling och något unikt. Det är mer av en vardagsskildring där dagarna är väldigt lika varandra, så trots den korta speltiden började jag tappa koncentrationen mot slutet. Rent generellt i dessa filmer upplever jag att skolan är kall, institutionell och auktoritär. Barnen behandlas som klienter och manas på som elitidrottare av skolpersonalen. Skolan är som en myndighet som vill sköta allt på sitt sätt och hålla föräldrarna på avstånd. Oavsett går det hårda samhällsklimatet och vuxnas fördomar ut direkt över barnen. Dessa unga elever har redan väldigt starka attityder och behov av att hävda sig, vilket jag tror är ett resultat av hur vuxna beter sig och att barnen inte kan prata ut om sina känslor med vuxna. Playground skildrar inte bara skolgården, även om det är där mycket händer i den här filmen. Fotot är för mörkt men kameraarbetet är bra. Tjejen som spelar Nora gör det utmärkt. Inte i klass med Mellan väggarna, men helt okej. En snäll trea.
Saols son på en skolgård, typ. Tveklöst engagerande och starkt, givetvis. Kanske hade behövt ett lager till för att nå de verkligt höga nivåerna, men är ändå bland det absolut bästa jag sett ifrån 2021. Bland de bättre mobbningsskildringarna.