BETYG
3.5
av 5
3.5
av 5
Ping-Pong
Peco och Smile är sedan unga år bästa vänner och självklara sparringpartners inom pingisen. Peco är den högljudde av de två, som ständigt skrävlar om hur bra han är och som har stora ambitioner med sin talang. Smile däremot har egentligen inte så mycket till övers för att göra ner sina motståndare och utövar sporten mest som tidsfördriv. Tyvärr har Peco vissa problem med sin motivation och tror sig vara bäst utan att öva, och när de annalkande skolmästerskapen slutligen anländer visar det sig att triumfen kanske inte är så lättvunnen som Peco tycks tro. Och vem är det egentligen av de två vännerna som har den största talangen?
| Originaltitel | Pingu-Pongu |
| Alternativ titel | Ping Pong |
| Regissör | Fumihiko Sori |
| Manus | Kankurô Kudô |
| Genre | Drama, Komedi, 2000-tal |
| Skådespelare | Arata, Naoto Takenaka, Sam Lee, Yôsuke Kubozuka, Shidô Nakamura, Koji Ogura, YosiYosi Arakawa, Takahiro Hirano |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 286 |
| Filmnummer | 15022 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Helt okej.
Nja, alltid kul att se pingis i fokus för en film men här blir det aldrig riktigt intressant. En anledning är nog att alla karaktärer har lite småstörande drag och att matchscenerna är som hämtade ur spelet Rockstar Games Table Tennis, det känns som att bollen är ditlagd i efterhand med datorer då den ofta rör sig jävligt skumt vilket är lite synd. Att den där japsen sen går och drömmer om att bli bäst i världen känns lite lulz, baserat på hur det ser ut skulle han få spö av svenska 13-åringar. Nu är ju kanske inte realism filmens huvudfokus, men jag är tillräckligt passionerad för sporten för att låta såna detaljer komma undan ostraffat, i det här fallet blir det tyvärr min upplevelse som blir lidande. Sen är det väl en historia om vänskap och uppväxt och jadajada, men den delen är tyvärr inget speciellt heller, hade de inte spelat pingis hade den varit ännu tunnare. Att kinopsen var nära det kinesiska landslaget var iofs så pass absurt att jag skrattade för mig själv, det är värt en poäng i sig. En stark 2a för temats skull och ett skapligt utförande.
Underbar pingis-film. Bra känsla hela tiden, tempot är lagom... det vanliga träning och turneringsupplägget. Bra uppbyggnad av huvudpersonerna. Balanserad mellan att vara allvarlig och japanskt skämtsam. Musiken och regin passar verkligen och det fungerar väldigt bra.
Jörgen Persson!
historien var tråkig, och den hade en del intressanta (nåja) trådar som den inte tog upp, och snälla nån: Ping Pong? vad fan var det där meditationstillståndet i slutet? över ping pong? och så jävla rolig var den inte heller. inte alls faktiskt. (för övrigt så spelas Pecos farmor av hon som gör Yubabas röst i Spirited away. yay.)
Känns som mallen för historian är lite väl bekant, plus att den får lite sportfilmssyndrom i och med att det kan vara svårt att skapa spänning i bordtennis-scener (särskilt med tanke på mallen). Men ändå, roligt med en film om just bordtennis, och sen är den rätt schysst att se på allmänt. Nakamura är intressant.
Svag trea. Coolt med en pingisfilm. Den är ojämn, men det finns sköna scener.
älskar turneringsformatet och dom typiska utvecklande karaktärerna som är speciella i asien, sen så finns det lagomt många pretto scener, störde mig inte så mycket av animeringarna heller, japansk film när den är som bekvämast. kubozuka är skön som en slacker med, övertygade i Go med.
Oj, vilken överraskning! Riktigt bra film! Om man som jag både gillar bordtennis och asiatisk film så är detta en klockren 4:a.
