BETYG
3.1
av 5
3.1
av 5
Parallella mödrar
Två kvinnor, Janis och Ana, träffar varandra i ett sjukhusrum innan de ska föda. Båda är ensamstående och blev gravida av misstag. De är på vitt skilda platser i livet och med olika förväntningar på vad som komma skall men deras utbyte under dessa timmar kommer att skapa en mycket nära länk mellan de två på ett så avgörande sätt att det kommer att förändra livet för båda.
| Originaltitel | Madres paralelas |
| Regissör | Pedro Almodóvar |
| Manus | Pedro Almodóvar |
| Genre | Drama |
| Skådespelare | Penélope Cruz, Milena Smit, Aitana Sanchez-Gijon, Rossy de Palma, Daniela Santiago, Julieta Serrano, Israel Elejalde, Adelfa Calvo |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 78 |
| Filmnummer | 140972 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
En film som jag tror hade tjänat på att antingen fokusera på den dramatiska tråden som titeln refererar till eller den andra tråden om det spanska inbördeskriget. Dock behaglig att se.
Förväxlingen är en intressant händelse att väva en berättelse kring, en händelse som därtill alldeles säkert skett åtskilliga gången genom historien. Med starka känslor och synnerligen bra skådespeleri har filmen en hög intensitet trots en ganska enkel och långsamt berättad historia. Jag vet inte om det är meningen, men filmens två berättelser sätts samman på ett mycket klumpigt sätt. Historien runt det förväxlade barnet är spännande och suggestiv, medan massgraven från inbördeskriget är närmast dokumentärt och stelt berättad. Möjligen försöker Almodovar med de två spåren sätta ljus på frågan om den biologiska/kulturella anknytningens betydelse för identiteten.
Almodovar är som han är. Här är huvudspåret gripande, särskilt med lite kunskap om spansk historia. Det är en del irrelevant runtomkring i historien, och allt håller inte ihop, men tillräckligt bra manus och skådisar för en fyra.
Egentligen ganska banal och löjligt förutsägbar. Men filmens styrka ligger inte i intrigen utan i det fantastiska akådespeleriet. Ensemblen blåser liv i det ganska tunna manuset och jag förleds att tycka att detta stundtals är en underbar film. Så, en trea utan att på något sätt vara "meh".
Var några år sedan Almodóvar gjorde något riktigt spännande, och här tycker jag den bränner till rätt bra. Genomgående snirkligt melodram med vändningar och en intrig som utvecklar sig allt mer invecklat. Kopplingen från huvudintrigen till sidoberättelsen som gravöppningen var dock rätt vag, även ifall en viss tematik om förfäder (eller kanske snarare förmödrar) och barnen finns där. Den biten hade gärna fått klistras samman lite mer, inte minst med tanke på vilken fot den avslutade allting med. Båda bitarna var dock intressanta och spännande, och filmen är överlag välgjord och välspelad. Lite splittrad, men jag gillade den verkligen! Bästa sedan The Skin I Live In.
Riktigt tunn soppa. Vi följer två kvinnor som föder barn vid samma tidpunkt och vars liv därefter blir sammankopplade. Denna huvudhistoria är i mina ögon banal och Almodovar lyckas inte ens krydda till den med sitt vanliga grepp: sex. Medveten om detta lägger han till en ytligt länkad sidohistoria om det spanska inbördeskriget. Jag hade ganska tråkigt och biofåtöljen och betyget två är självklart. @BAM
