BETYG
3.1
av 5
3.1
av 5
Paradis: Tro
Andra delen i Ulrich Seidls Paradis-trilogi handlar om en medelålders, fanatiskt religiös katolsk kvinna som visar sin tro genom att plåga sig själv. Hon spenderar all sin övriga tid till att knacka dörr i Wiens fattigaste kvarter med målet att återigen göra Österrike katolskt.
| Originaltitel | Paradies: Glaube |
| Alternativ titel | Paradise: Faith |
| Regissör | Ulrich Seidl |
| Manus | Ulrich Seidl, Veronika Franz |
| Genre | Drama, 2010-tal |
| Skådespelare | Maria Hofstätter, Nabil Saleh, Natalya Baranova, Rene Rupnik, Daniel Hoesl, Barbara Lehner, Dieter Masur, Trude Masur, Martina Spitzer |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 274 |
| Filmnummer | 104087 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Inte lika bra som första filmen i trilogin, men han verkar onekligen vara en speciell herre denne Seidl. Jag känner dock ofta att religion är ett lite för lätt mål att ge sig på för att det ska kunna bli riktigt intressant, och den känslan hade jag även här till en början, men Seidl lyckas skruva till det här så pass mycket att den till slut fångade mig ändå. Det är bisarrt, men utan att tappa verklighetsförankringen eller att det känns effektsökande, och jag skrattade ganska mycket längs vägen, även om det var den sorts skratt som fastnar lite i halsen. Men Nabil är t.ex. ganska kul när han svinar runt i sin rullstol. Katten är ju bra tjurig också, besatt av Satan får man anta. Det är dessutom på sin plats att lyfta fram Maria Hofstätter för en väldigt bra skådespelarinsats, hon bär ju mycket av det här trots allt. Lite är dock känslan att Seidl hade flera bra idéer, som han också lyckades implementera, men att han aldrig fullt ut lyckades bygga en film kring dem. Betyget landar på en ganska stark trea
Inte lika stark som första filmen, men jag gillar den.
Inte lika träffsäker som "Paradis: Kärlek". Definitivt långsammare tempo, men ändå väldigt imponerande och deprimerande. Stark trea.
Jag höll nästan på att bli galen på människan i huvudrollen, sedan en bit in i filmen kunde jag nästan förstå henne,(nästan). Ulrich Seidl verkar gilla att gå till ytterligheter och drar sig inte för något ämne, här fick religionen sig en käftsmäll. Den prövade verkligen tålamodet och skapade känslor och ändå sevärd.
Den får en trea för en hel del stolliga och komiska scener. Däremot känns det som att det inte är tänkt att man ska garva åt det här. Men jag kan omöjligt ta det på allvar. Som komedi=svag trea, som tankeväckande drama.
Nej, nej, nej. Så fort den stereotypa maken som använder rullstol introduceras tappar filmen all kredibilitet. Mannen har helt uppenbart inte kört rullstol förut, han tar korta "mestag" på drivringarna som endast extrema nybörjare gör. Han ges också märkliga kroppsfunktioner. Ibland är funktionen som en tetraplegikers, bla när han släpar sig efter golvet som om han inte har någon funktion nedanför bröstkorgen. Ibland är den som om han har en muskelsjukdom som enbart slår på benens muskler, bland annat när han sitter i rullstol och säng med full bålstabilitet. Men den frånvarande researchen vad gäller det är mest en parantes när mannens personlighet och beteende framställs som om han kort och gott vore en parasit som inte kan göra någonting själv. Naturligtvis är han deprimerad, för det vet ju alla människor som använder rullstol innerst inne är så sorgsna över sin belägenhet, så då använder regissören det som ett grepp, troligen helt utan att reflektera över det. Det är samma gamla mediala stereotyper som superskurken/geniet som använder rullstol och gärna har ärriga ansikten eller den blinda sierskan. Suck.
Jag har ingenting emot filmer om tro (Från olika världar är en av mina favoritfilmer). Just den här filmen känns dock inte skapad för den stora massan. Den är snygg, välspelad och något originell, men utan att väcka intresse. Om du slumrar till framför den är det troligast att du kvicknar till under någon utdragen scen med tortyrljud. Se hellre övriga två filmer i trilogin.
Plåga rakt igenom, började längta efter slutet redan efter 30 min. Ruskigt seg! Varning!
Inte lika klockren som del 1, dessutom inte alls lika jobbig att se, men återigen så tankeväckande, absurd och välgjord att betyget inte kan bli annat än en fyra. Egentligen borde det här vara en film man blir uttråkad av, den är väldigt långsam och det sker inte så mycket, men på något sätt dras man in i skeendet och här finns scener som är så galna att man inte kan låta bli att skratta.
Man ska nog vara lite speciellt funtad för att gilla den här filmen fullt ut. Ingen film för "vanliga" människor direkt alltså. Finns en viss humor i filmen och en rad bisarra scener, varav en märklig sexorgie i en park där flera efterblivna män deltar. Inte så aptitretande. Seg som fan är den också.
