BETYG
2.9
av 5
2.9
av 5
Otrohet
Irene Wagner har just gjort slut med sin älskare Erich när dennes exflickvän Joanne Schultze dyker upp och börjar pressa Irene på pengar. Får hon inte som hon vill kommer hon avslöja allting för Irenes make. Bygger på en berättelse av Stefan Zweig.
| Originaltitel | La paura |
| Alternativ titel | Angst, Fear |
| Regissör | Roberto Rossellini |
| Manus | Roberto Rossellini, Sergio Amidei, Franz von Treuberg |
| Genre | 50-tal, Drama |
| Skådespelare | Ingrid Bergman, Mathias Wieman, Renate Mannhardt, Kurt Kreuger, Elise Aulinger, Edith Schultze-Westrum, Steffi Stroux, Annelore Wied, Klaus Kinski |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 39 |
| Filmnummer | 45620 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Haha! Manuset är kasst pekoral, och regin är ju löjeväckande. Ett tag trodde jag att jag skulle sätta ett högt betyg för att jag mest skrattade högt åt hur dåligt det var, men nej, rätt ska vara rätt, och ett ska vara ett.
Det här var en lite bortglömd pärla som absolut förtjänar en bättre plats i filmhistorien. En stark och tät intrig med fint spel av främst Ingrid Bergman. Kort och gott, en lyckad avslutning på Rossellini/Bergman-perioden. Betyget blir en 4;a
Den sista filmen som Roberto Rossellini gjorde med Ingrid Bergman, La paura (tysk titel Angst) från 1954, är faktiskt ett riktigt bra äktenskapsdrama med tydliga film noir-vibbar. Ingrid Bergman är som vanligt lysande i huvudrollen som den otrogna hustrun men även Mathias Wieman är bra i rollen som hennes man. Handlingen, som är löst baserad på en historia av Stefan Zweig, är förlagd till efterkrigstidens Västtyskland. Därför känns det inte riktigt tillfredställande att se den internationella versionen av filmen där alla talar engelska; d v s Ingrid Bergman känns helt okey med tanke på alla filmer som hon gjorde i USA och Englund men däremot känns det lite konstigt att höra Mathias Wieman, som jag bara känner till från filmer från Tredje riket, tala med tydlig amerikansk dialekt. Brittiska filminstitutet (BFI) har givit ut en prydlig dvd-utgåva som även, som extramaterial, innehåller Rossellinis film La macchina ammazzacattivi (The Machine That Kills Bad People) från 1952.
Riktigt bra, Ingrid Bergman gör en lysande skådis-insats och filmen har en jävligt obehaglig stämning rakt igenom, på ett sätt som påminner en hel del om Gasljus.
Sevärd mest för att Ingrid Bergman är bra på att skildra känslor.
