BETYG
3.2
av 5
3.2
av 5
Odysseus blick
Regissören A, som återvänt till sin hemstad Ptolemas efter 35 år i USA för en specialvisning av hans filmer, väcker protester i Grekland och ger sig ut på en lång odyssé på Balkan mellan Korint i Albanien och Sarajevo i Bosnien; för att söka de försvunna första grekiska filmupptagningarna (som gjordes av bröderna Manakis).
| Originaltitel | To vlemma tou Odyssea |
| Alternativ titel | Ulysses' Gaze, The Gaze of Odysseus, The Look of Ulysses |
| Regissör | Theo Angelopoulos |
| Manus | Theo Angelopoulos, Tonino Guerra, Petros Markaris, Giorgio Silvagni |
| Genre | Drama, Krig, 90-tal |
| Skådespelare | Harvey Keitel, Erland Josephson, Maia Morgenstern, Thanassis Vengos, Yorgos Michalakopoulos, Dora Volanaki |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 380 |
| Filmnummer | 992 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Otydlig och ojämn på ett sätt som drömmar kan vara. Om den ska sättas i ett fack påminner den om Von Triers Europa om den hade gjorts av Roy Andersson.
Jag har kollar på den här filmen två gånger, men jag förstår mig inte på den. Den är bara seg och märklig och att kalla den för ett mästerverk? Nja, men musiken är fantastisk...
Inte jättespännande.
Får med nöd och näppe behålla trean. Harvey Keitel är ett spännande val men tyvärr malplacerad. Erlands svengelska är en höjdpunkt; foggy days are festive days here. Summa summarum, vilken tråkmåns han är Theo Angelopopopoplus...
Undra om det var en trend år 1995 att spela in långa, episka och konstnärligt ambitiösa filmer som på ett eller annat sätt tar sig an Balkans moderna (krigs)historia? Jag tänker förstås även på Kusturicas Underground. I övrigt är filmerna mycket olika dock: denna är långsam och poetisk, Underground är ju spritt språngande galen. Många fina scener i denna, jag gillar inte minst de båda dansscenerna. Fina bilder, fin musik, suggestiv helhet.
Harvey Keitel går runt i maklig takt och ser svårmodig ut i 169 minuter, där har vi 3:an som i en liten ask. Jag förstod dock aldrig vart han var på väg och varför.
musiken!!!!!!! fotot!!!
Fantastiskt foto. Antagligen betyder varenda sekund något för filmmakaren, men inte för mig. Därför blir det lite långrandigt emellanåt.
Jag blev kär i musiken, slutet och scenen där de fraktar leninstatyn.
detta är en film jag minns med en rysning längst nacken, scenen när han åker med pråmen, musiken, och fotot, kanalen och leninstatyn, en av de vackraste scener jag sett, filmkonst i dess högsta nivå.
