BETYG
2.9
av 5
2.9
av 5
... och så levde dom lyckliga...
Följer fyra privatdetektivers äventyr och kärlekshistorier med diverse kvinnor.
| Originaltitel | They All Laughed |
| Regissör | Peter Bogdanovich |
| Manus | Peter Bogdanovich, Blaine Novak |
| Genre | Komedi, 80-tal |
| Skådespelare | Audrey Hepburn, Ben Gazzara, Patti Hansen, John Ritter, Dorothy Stratten, Blaine Novak, Linda MacEwen, George Morfogen, Colleen Camp, Sean H Ferrer, Glenn Scarpelli, Vassili Lambrinos, Antonia Bogdanovich, Sashy Bogdanovich, Sheila Stodden, Lisa Dunsheath, Joyce Hyser, Elizabeth Peña |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 36 |
| Filmnummer | 38579 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Lite blandade känslor här. Har inget emot filmen egentligen, men det finns något intressant i att när jag satte igång filmen hade jag bestämt fått för mig att den skulle vara 80 minuter, när den i själva verket var en halvtimme längre, och filmens största problem är just att den är en halvtimme för lång. Här finns gått om känsla och charm, men väldigt lite handling och egentliga skämt. Det tar lång tid innan man begriper vad filmen ens handlar om, och det blir en väldigt trög väntan. Hade tempot varit rappade så hade filmen drivits av en energi som nog kunnat få det hela att klaffa. Men istället blir det ganska sävligt. Inte direkt dåligt, inte ocharmigt... men den kunde lätt varit bättre.
Väldigt lös på ett härligt sätt, med knapp handling. Lite Altmansk. Men kanske inte så rolig som den vill vara.
Underlig film. Som skildring av New York är den väldigt bra, staden skiner verkligen igenom i allt som händer, och hela filmen känns som ett utmärkt tidsdokument från det tidiga 80-talets New York. Soundtracket (med mycket Frankie Boy) är trevligt också, och skådespelarna sköter sig bra, dock med undantag för John Ritter vars ständiga fumlighet bara blir enerverande, och verkligen inte kul som det var tänkt. Men vad handlar den här filmen om egentligen? Finns det nånting här som det är meningen att vi som publik ska bry oss om? Jag lyckades iaf inte hitta nåt, och jag tappade därför intresset alltmer under filmens gång. Synd, här fanns ju förutsättningar till att göra nåt bra
Skönt uppsluppen film, fint foto av Robby Müller och rätt najs figurgalleri. Även soundtracket är bra, men ljudet är inte mycket att hänga i granen, och kanske har Bogdanovich haft en något för lång lista på låtar han vill stoppa in i filmen - det är låtar nästan konstant. Något för lång är också själva filmen, den rytmkänsla Bogdanovich tycktes ha fulländat i "Paper Moon" har sinat lite i "They All Laughed". Alltnog, en klart sevärd (och för min del inspirerande) film.
Bogdanovichs hyllnings film till New York, där en grupp privatdeckare på Manhattan ägnar sig åt skuggning av kvinnor misstänkta för vänsterprassel. Fantastisk iscensättning och stor bildkonst och djupskärpa på detalj och bakgrund.
Rättvist tråkig dialog som räddas av skådespelarregin, om inte en medveten referens till Godard. Absolut sevärd endast för det fantastiska och komplexa fotoarbetet.
Charmig nonsensfilm med schysst foto- och kameraföring. En av de största inspirationskällorna för Tarantino när han gjorde Jackie Brown.
