BETYG
3.5
av 5
3.5
av 5
Nomadland
Historien följer en kvinna i 60-årsåldern som förlorat arbetet i samband med finanskraschen 2011 och som ger sig ut på en resa för att leva som en modern nomad.

Originaltitel | Nomadland |
Regissör | Chloé Zhao |
Manus | Chloé Zhao |
Genre | Drama, 2020-talet |
Skådespelare | Frances McDormand, David Strathairn, Linda May, Charlene Swankie, Bob Wells, Peter Spears, Tay Strathairn, Gay DeForest, Patricia Grier, Angela Reyes, Carl R Hughes |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 429 |
Filmnummer | 138533 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Ett lågmält drama om modernt nomadliv. Nä, kanske inte så mycket drama för det här är ganska så händelsefattigt.
Det är en spelfilm men med mycket dokumentärkänsla. De flesta av aktörerna är personer som lever nomadliv även i det verkliga livet.
Filmens budskap visar hur natur och frihet har en helande förmåga vid sorgearbete.
Det här är svårt att sätta in i en betygsskala men jag är tacksam för att Chloé Zhao (Regi, Filmmanus), Jessica Bruder (Författare) lät mig hänga med Fern (Frances McDormand) i 107 minuter.
Stark film med ytterligare en bra prestation av Frances McDormand (även om det känns som lite av en repeat från ”Three Billboards”). Strukturen är nästan dokumentarisk och den påminde mig en del om Agnès Vardas ”Efterskörd”. Tänkvärd!
bästa film? Jag ville nog att den skulle vara bättre och mer engagerande än den var. Det är en bra film om utanförskap, med vackra vyer och ständigt balanserande mellan hopp och förtvivlan. Men den till stor del dokumentära stilen och människor som uppenbarligen spelar sig själva är inte riktigt oscarsmaterial. Hade dock inga problem med det långsamma tempot och storyn i sig.
Utanförskap och gemenskap genom ett vackert och smutsigt filter.
Det tar en stund att anpassa sig till det mer än långsamma tempot, men när jag väl fått ro i kroppen så kan jag luta mig tillbaka och ta in denna existensiella roadmovie. Inledningsvis undrade jag också varför regissören inte gjort en riktig dokumentär istället, men filmen växer så småningom in i den hybridform man valt. Som roadmovie lunkar filmen på utan tydlig dramaturgi med tidvis magnifikt foto och liksom en passant ställer den frågor av livsstilskaraktär. Filmen ger inga svar för det är inte Michael Moore som är i farten och ärendet är nog snarare att resonera kring vad det är som får oss att gå upp ur sängen på morgonen, trots ... Ganska stark fyra.
Nog har man sett sämre oscarsvinnare än den här allt. Det är ett väldigt autentiskt porträtt av ett bortglömt USA som kanske inte är så bortglömt längre. Fina naturvyer blandas med ocharmiga arbetsmiljöer, och det är mycket den skildringen som är filmens behållning. Jag gillar det betraktande perspektivet, och jag har inga problem med bristen på handling, men tyvärr har jag lite svårare för det fragmentariska berättandet, något som alltid gör det svårt för mig att bli riktigt engagerad. Men det handlar mer om att stilen inte passar mig än att filmen gör något egentligt fel. Frances McDormand är förstås helt rätt i huvudrollen också
Tyckte om det här för att man lät handlingen stå för sig själv, genom människors handlingar, för att bara precis leva en dag i taget. Anpassning efter det läge som råder, inga gapande ulvar, utan på något vis en acceptans och för vissa ett medvetet val. Då är också Frances McDormand och David Strathairn helt perfekta här, men också övriga deltagare som bara kändes äkta. Tänker att deras liv innehåller både frihet och otrygghet, när det kommer till arbete som både verkar lätt att få och lätt att förlora. Går ju inte att inte nämna alla naturbilder, mycket varierande och kännbara. Ändå kan jag känna att det är något som fattas för en fyra, men trean är stark.
Kan ju inte helt avfärda detta. Får nog säga att den var rejält deppig iaf. Allas "visdomsord" såg jag som deras mentala slutpunkt, helt befriad från samhällskritik, politisk vilja, att det enda som återstår är en smält ost av plattityder. Och den konstant återkommande naturen såg jag som Döden. Att dessa människor snart kommer att förmultna och dö.
Chloé Zhaos Nomadland är en vacker och sevärd film och Frances McDormand är perfekt i huvudrollen. Betyg 3.
Hm... Frances värd sin Oscar? Absolut, hon är grym. MEN, i den här filmen spelar alla amatörer skjortan av henne, just därför att de inte spelar, de är sig själva och de glänser. Det som drar ner är att diskrepansen mellan scenskoledrillade toppskådisar och amatörernas renhet skaver. Dessutom lite klichéer i musiksättningen. Jag föredrar film utan övertydlig musik.