BETYG
3.5
av 5
3.5
av 5
Never Look Away
Kurt fascineras som barn av nazisternas ökända utställning av ?degenererad konst? 1937, och varvar när han blir äldre konststudier med propaganda-plakatmålning. Hans öde flätas samman med läkaren Seebands, som var inblandad i nazisternas rashygieniska utrensningar, och nu har vänt sin kappa efter de kommunistiska vindarna. De tillhör olika generationer, och även olika sidor i Östtysklands politiska och ideologiska historia.
Originaltitel | Werk ohne Autor |
Alternativ titel | Work Without Author |
Regissör | Florian Henckel von Donnersmarck |
Manus | Florian Henckel von Donnersmarck |
Genre | Drama, Thriller, 2010-tal |
Skådespelare | Tom Schilling, Sebastian Koch, Paula Beer, Saskia Rosendahl, Oliver Masucci, Cai Cohrs, Ina Weisse, Jevgenij Sidikhin, Mark Zak, Ulrike C Tscharre, Bastian Trost, Hans-Uwe Bauer, Hanno Koffler, David Schütter, Franz Pätzold, Hinnerk Schönemann |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 98 |
Filmnummer | 133261 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Filmen är inspirerad av den tyska konstnären Gerhard Richters liv. Så mer historia än fiction. Det är bara namnen som är utbytta. Gerhard gifte sig med dottern till den man som skickade hans moster i döden. Båda hette i verkligheten Marianne. Fin berättelse om död, sorg, kärlek och liv.
Förvänta er inte en historisk skildring eller spänning. Det här är fiktion som mer liknar såpa. Slisk, konst och konstlade dialoger. Börjar okej och annorlunda, men sedan blir det klyschigt och upprepningar. Dessutom över tre timmar lång. Säkert ett misslyckat försöka att göra något av en ny Blecktrumman (Die Blechtrommel) efter nästan 40 år. Tycker annars mycket om fotot, miljöer och färger.
Ett ambitiöst manus/regi och utförande, man ger sig verkligen tid att få med bakgrundshistorien för då bättre förstå det som komma skall, ska jag klaga på något så kan det vara att romansen gick väl fort, men sådant kan hända. Det mesta sker utan stress och längden på filmen behövdes verkligen, utan att för den delen kännas lång. Konsten fick på något vis gestalta de olika regimerna och flytten till väst, hur ofrivilligt påverkbar människan är, anpassningsbar, kanske då bara till ytan, själen är svårare att övertyga, men också ett uppvaknande. Övergångarna är smidigt gjorda, folk förändras av olika orsaker. Trots att det handlar om avskyvärda brott så håller man en aktningsvärd hållning, litar på åskådaren. Mycket bra.
Seg men ändå fängslande. Och sen tog den slut och jag undrar hur och varför jag kunde lägga tre timmar på detta. Underlig film.
Magnifique. Presque trois heures, pas une minute de trop.
Ganska så intressant, handlar om en läkare i det nationalsocialistiska Tyskland på 30talet som bestämmer att en kvinna ska tvångssteriliseras på grund av pyskiska problem, lite senare börjar hans dotter att dejta kvinnans systerson (eller om det var brorson). Man kan ju undra om liknande ofta hände i verkligheten och även i Sverige under tiden då tvångssteriliseringar var vanliga.
Bitvis mycket bra, bl.a. början. Kärlekshistorien berör mig inte. Ellies personlighet ges för lite utrymme.
Finstämd med balans mellan mörker, allvar och lyckligare stunder. Övertygande skådespeleri och visuellt snygg med miljöer från 30-talet och framåt. Musiken passar perfekt med ett vackert djup. En film som känns på riktigt.
Jag kan tyvärr inte låta bli att rygga tillbaka inför en speltid på över tre timmar, men ska man berätta en så här omfattande historia så är det nödvändigt, och längden blev en tillgång när jag väl såg filmen. Här skildras på ett intressant sätt såväl nazisttiden som livet i Öst- och Västtyskland. Exempelvis illustrerar man hur smidigt övergången från nazism till kommunism gick i Öst, olika retorik, men samma auktoritära angivarsamhälle i botten. Det är även intressant att låta konsten och hur den påverkas av de tre samhällssystemen gå som en röd tråd genom filmen. Jag slogs annars nästan direkt av hur snygg produktion det här, och hur skickligt regisserat det är. Jag vet inte om Florian Henckel von Donnersmarck ägnar all sin tid åt att beundra sitt eget magnifika namn, men han borde iaf göra mer film. Gärna tillsammans med Sebastian Koch, han är riktigt bra i en roll som annars gärna hade kunnat bli en serietidningsskurk. Min främsta invändning är dock att filmen inte fullt ut lyckas leva upp till sina ambitioner. I vissa avseenden är den för tydlig, för att i andra inte riktigt lyckas knyta ihop sina trådar. Historien i sig är kanske inte hundraprocentigt cinematisk. Trean är ganska stark
Ett signum för en viss sorts dålig film är långa, vackra, likgiltiga sexscener. De finns där utan någon riktig tanke eller intention, eller känslobotten. I regel är filmen som helhet då behäftad med samma problem.