BETYG
3.1
av 5
3.1
av 5
Nattens gäster
De goda makterna segrar över djävulen i romantisk allegori i medeltidsdräkt, inspelad under ockupationen.

Originaltitel | Les visiteurs du soir |
Alternativ titel | The Devil's Envoys |
Regissör | Marcel Carné |
Manus | Jacques Prévert, Pierre Laroche |
Genre | Drama, Fantasy, Romantik, 40-tal |
Skådespelare | Arletty, Jules Berry, Marie Déa, Alain Cuny, Fernand Ledoux, Marcel Herrand |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 69 |
Filmnummer | 18743 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Kanske inte riktigt någon "Körkarlen" eller "Det sjunde inseglet", men i sina bästa stunder var det ändå inte långt därifrån. Härlig gestaltning av djävulen med många fantastiska scener, repliker och effekter, och visst går de historiska parallellerna att se. Tempot var lite segt ibland men ändå en solklar 4:a.
Marcel Carnés Les visiteurs du soir från 1942 är ett snygg och elegant och sagolikt medeltidsdrama. Arletty och Alain Cluny är utmärkta som Djävulens utsända liksom också Marie Déa som den unga Anne. Allra bäst och riktigt trovärdig (om man nu kan säga det om någon i en fantasyfilm) är dock Jules Berry som Djävulen själv.
utmärkande scenografi dras ner av ett par kontinuitetsfel och överspelande biroller. som allegori tycker jag inte alls den är något märkvärdig, liksom de flesta medeltida sagor är historien verklighetsfrånvänd med kampen mellan gott och ont som centralt tema, där det sistnämnda kan passa in som metafor för nazismen. självklart ska man inte döma ut den för den i en sådan tolkning inte vill stöta sig (mer) med vichy. tvärtom gillar jag verkligen sekvensen där de stannar tiden som känns igen från 'a matter of life and death' från några år senare. men manuset är träigt och även om huvudrollerna på sitt teatrala sätt är bra går det en del på tomgång. det finns dock ett par poetiska ögonblick som definitivt tar sig upp i den kvalité carné/prévert levererat före och efter denna.
Vacker oh kompetent gjord, inte minst teknikst, men något seg i längde. Pluspoäng för Jules Berry som djävulen och Arletty som den ena av hans hantlangare. Minuspoäng för den alltmer träige Alain Cuny. Satt mest och funderade på hur mycket han påminner om Khan i "Star Trek".. eller är det tvärtom?
En verkligt segt berättad historia som i sig är rätt ointressant. Det som lyfter betyget från en tvåa är djävulens intåg som bidrar med lite spiritualitet.
Haha, läste just om att de injicerade gift i frukterna i filmen för att inte hungriga statister skulle äta upp dom :)
En mycket trevlig saga som hoppar från en trea till en fyra på grund av de mycket charmiga Méliès-liknande effekterna.
Utspelas i och kring en borg på 1400-talet men är inspelad då nazityskarna ockuperade Frankrike. På ett intelligent, sofistikerat och listigt subtilt sätt
lyckas här Carné ge hitlerismen en rejäl känga. Extra krydda ger det att man känner igen så många från Carnés mästerverk "Paradisets barn"
löjligt nog tycker jag att den här är ganska så fin. jag tycker det är fint när de inte får varandra och ropar varandras namn och när de #spoiler# förvandlas till sten, och alla vackra saker som prevert har hittat på åt dem att säga. jag tycker självklart också den är patetisk och oerhört högtravande, och gubbarna i den är ganska fula och fåniga, men filmen passerar helt klart min lupp.
Oftast är det ett sant nöje att vara cinefil men detta är ju en stendöd och fruktansvärt ointressant film. Manuset är verkligen botten och tempot långsammare än vad som är uthärdligt i en medioker film. Jag ser fortfarande framemot Carnes stora filmer och hoppas att detta var ett snedsteg i karriären.