BETYG
3.5
av 5
3.5
av 5
Mord på tåg 63
En detektiv ska via tåg transportera ett vittne till en rättegång. Under resans gång försöker ett antal personer mörda vittnet.
| Originaltitel | The Narrow Margin |
| Regissör | Richard Fleischer |
| Manus | Earl Felton |
| Genre | Kriminalare, Film-Noir, Drama, 50-tal |
| Skådespelare | Charles McGraw, Marie Windsor, Jacqueline White, Gordon Gebert, Queenie Leonard, David Clarke, Peter Virgo, Don Beddoe, Paul Maxey, Harry Harvey, Peter Brocco, Don Haggerty, Walter Merrill, Howard M Mitchell |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 118 |
| Filmnummer | 7805 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
finfin film med många tvivelaktiga figurer med oklara agendor, och väldigt spänstiga kameraförflyttningar i trånga tågkorridorer som ger en bra känsla av att åka nattåg. Fattar inte riktigt det där att kupéerna ska sitta ihop med varandra, men det är väl nån grej.
Ytterligare en fin tåg-noir, i hälarna på The Tall Target, men lite mindre putsad kanske. Liknande upplägg och snyggt utnyttjande av de trånga ytorna. Mycket bra.
Vill man ha film noir i högt tempo så är Richard Fleischers The Narrow Margin från 1952 ett bra val; tänk vad mycket som ryms i en film på endast 71 minuter! Det som gör filmen så lyckad är förutom valet av miljö (nästan hela filmen på tåg) den fyndiga storyn och de rappa dialogerna.
Riktigt tät b-film som blandar hårdkokt deckare med screwball-element. Bra skådisar, kvick dialog och välkomponerat foto till på köpet. Nära nog perfekt!
Fantastisk film-noir. Tight manus, begränsat med uttrymme och Charles McGraw och Marie Windsor är fantastiska! 4+
"Why don't you go in and play cards or something?" "I can't, I ate the deck!". Grym dialog, speciellt mellan McGraw och Windsor.
Filmen var stundtals rätt dryg att se på, men slutet var bra och Charles McGraw var inte alltför tokig i huvudrollen.
Äntligen en Noir som utspelar sig på ett tåg! Underbart välgjord & välspelad (bortsett från ungen kanske) film rakt igenom. Förträffligt kort och koncis med en mycket fin & ganska oväntad twist i storyn. Dialogen mellan McGraw & Windsor är stundtals bland det mest intensiva & vassa jag hört i en Noir. Rekommenderas varmt!
För att inte tala om Marie Windsor, min favorit-bugeye efter Bette Davis!
Hårdkokt film noir som bäst - McGraw är coolare än cool och dialogen lika vass som en skarp egg. Fleischer bevisar här att man kan visa mer på knappt över en timme än vad de flesta thrillers i dagsläget klarar av på två timmar. Klockrent!
