BETYG
2.3
av 5
2.3
av 5
Monky
Frank, 11 år, hittar en dag en livs levande apa i familjens trädgård. Apan får namnet Monky. Det går snart upp för Franks familj att Monky inte är en vanlig apa. Var kommer Monky ifrån och går det att hemlighålla henne för byn?
| Originaltitel | Monky |
| Regissör | Maria Blom |
| Manus | Anders Weidemann |
| Genre | Drama, Familjefilm, 2010-tal |
| Skådespelare | Julius Jimenez Hugoson, Frida Hallgren, Johan Petersson, Matilda Forss Lindström, Nina Åkerlund, Ing-Marie Carlsson, Sofia Bach, Shebly Niavarani, Manfred Manfred Knapp, Bianca Kronlöf, Tomas Åhnstrand, Bjanka Spasic, Eric Ericson, Arman Fanni |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 93 |
| Filmnummer | 125812 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Riktigt dålig och tråkig film!
Berörande men hastig. Charmig men fånig. Mysig men förutsägbar. Man skulle kunna sätta flera olika betyg på denna film men jag berördes mer än jag störde mig på det som var dåligt. En stark tvåa blir det då någon liten tår faktiskt fälldes.
Riktigt bra, rolig och underhållande film!
När inte ens Frida Hallgren lyckas fånga upp filmen...
Lite stolpigt skådespeleri emellanåt. Annars charm, skratt och tårar. Den animerade apan är perfekt.
Orkade inte se klart den.
En del bra grejer men det är väldigt ojämnt på de flesta fronter och många av scenerna som utlovar en fördjupning av det rätt allvarliga temat utmynnar ofta i klumpig slapstick. Förstår att det är en barnfilm men känner ändå att filmskaparna underskattar sin publik en aning.
Väldigt känslomässig film. Både skratt och gråt. Vad mer kan man begära?
SPOILER ALERT - det händer något i början av filmen som är grundläggande för resten av filmen, därför måste jag prata om det för att kunna prata om filmen, men vill du inte veta det så sluta läs här! Maria Blom är för mig Sveriges bästa regissör just nu. Masjävlar var för mig den bästa svenska filmen på år och dar, och nu gör hon en barnfilm som i grund och botten handlar om döden, och sorgen i att förlora ett barn och en syster. Detta bör man enligt mig vara medveten om innan man ser den, och vara beredd på att prata om döden och cancer. Jag kan inte minnas någon barnfilm som tar upp döden på sådant allvar sedan Bröderna Lejonhjärta. Jag grät under stora delar av filmen, vilket för mig är ett gott betyg. Skådespelarinsatserna är stabila, även Frank tycker jag gör det riktigt bra, och Frida Hallgren är ju alltid bra. Både jag och min 9 -åring gillade den, men den var nog betydligt tyngre för mig än för honom. Att jag "bara" sätter en trea är för att det trots allt är en barnfilm, ser man den som vuxenfilm är den såklart tramsig och klyschig bitvis. Men som barnfilm har jag överseende med det.
Urusel. Grymt besviken...
