BETYG
2.9
av 5
2.9
av 5
Mommie Dearest
Filmatisering av Christina Crawfords skandalbiografi om sin uppväxt som adoptivdotter till filmlegenden Joan Crawford.

Originaltitel | Mommie Dearest |
Regissör | Frank Perry |
Manus | Tracy Hotchner, Robert Getchell, Frank Yablans, Christina Crawford, Frank Perry |
Genre | Drama, 80-tal, Biografi |
Skådespelare | Faye Dunaway, Howard Da Silva, Xander Berkeley, Diana Scarwid, Steve Forrest, Mara Hobel, Rutanya Alda, Harry Goz, Jocelyn Brando, Priscilla Pointer |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 201 |
Filmnummer | 5473 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Det är fullständigt ofattbart hur denna film blev så totalsågad när den kom ut. Mommie Dearest överröstes dessutom med Razzies och Faye Dunaway fick exempelvis skämspriset som sämsta skådespelerska. Ett mycket märkligt val då Faye Dunaway är både intensiv och obehaglig som Joan Crawford. Visst är skådespeleriet något teatraliskt, men vi måste ändå minnas att hon porträtterar en skådespelerska. Mommie Dearest innehåller många minnesvärda scener och gör mig nyfiken på att utforska Christina Crawfords memoarer som ligger bakom manuset.
”No wire hangers, ever!” Hur mycket av den här historien som är sann debatterar väl de lärde fortfarande, 45 år efter boken publicerades. Dramat i sig är rätt ojämnt; storyn flyter inte på jättebra utan det blir mer en rad scener (varav många är bra) som avlöser varandra (tydligen filmades en del scener som klipptes bort; kanske hade filmen känts mer sammanhängande och nyanserad med dem kvar). Filmens kultstatus som ”campy” klassiker är rätt välförtjänt med tanke på hur många odödliga citat den gett upphov till, men samtidigt är det ju rejält mörkt ibland. Känslan man får är lite den av en exploitationfilm. Skådespeleriet, särskilt Dunaways, betraktas ju ofta som överspel men det finns ju människor som faktiskt får såna här psykbryt och raseriutbrott (läser man kommentarena på ”no wire hangers”-scenen på Youtube är det många som skriver igenkännande om föräldrar som betett sig likadant). Jag skulle säga att Dunaway gör en väldigt bra prestation men att rollen saknar djup vilket gör den till mer av en karikatyr av en galen kvinna än en trovärdig skildring av vem Joan Crawford var som person. Att Mara Hobel nominerades till en Razzie för sämsta biroll vid 10 års ålder känns lite elakt. Det är inte hennes fel att vissa dialoger känns onaturliga, och hon förmedlar faktiskt hjälplös förtvivlan rätt väl i filmens mest ökända scen. ”Mommie Dearest” är svår att betygssätta. Filmmakarna misslyckades nog med att göra den film de hade avsett, men det finns ändå mycket som är bra på ett eller annat sätt, ibland på riktigt och ibland ironiskt. Om man är intresserad av Hollywoodskildringar eller helt enkelt vill förstå referenser till filmen i annan populärkultur är det en film som bör ses. Jag låter den behålla en fyra i betyg. Och oj vad tiden går. Jag registrerade mig på Filmtipset 2002 och tog mitt namn från den här filmen som då alltså var 20 år. Nu har både filmen och jag blivit mer än dubbelt så gamla…
Film mässigt så var den här ok, men den här var så obekväm och rätt obehagligt att de är knappast underhållande! Men vill man se en skrämmande skräckfilm, öh jag menar biografisk film, så se den här! Joan Crawford må ha gjort en del klassiska filmer som t.ex. Whatever Happened To Baby Jane? men som privat person var hon verkligen hemsk, och en person med sån här psykisk problem bör inte adoptera ett barn! Faye Dunaway gjorde ett bra jobb som Crawford, även om hon var over the top för de mesta. Men hon var inte så over the top att hon förtjänade en Razzie-nominering, så dåligt var de inte, snarare komisk men ändå creepy. Och vad som är 100% procent sant vet man ju inte, men den här var ingen underhållning. Baserad på en bok av adoptiv dottern Christina Crawford.
VÄLDIGT välspelad och intressant den här filmen, Faye är otrolig. Men tyvärr i slutet sackar den efter en aning. Men absolut en 3:a!
Det här hade ju kunnat vara intressant om det inte hade varit så dåligt. Filmen blir tyvärr bara en uppvisning av Joan Crawfords galenskap skildrad av en överspelande Faye Dunaway. Det är väl därför den har blivit en kultklassiker bland folk som gillar dålig film, men jag tyckte nog mest bara att det blev tröttsamt. Jag gillar ju ändå den gamla hollywood-eran som bakgrundsmiljö och hade man försökt utveckla karaktärerna lite mer och bytt ut hela skådespelarensemblen så hade det ju kunnat bli bra. Nu är det några enstaka scener som är kul, men sett över två timmar blir det ganska segt
Som biografi bör den tas med en nypa salt, men självfallet kommer folk (som tror sig veta något) att tjafsa om huruvida den är sanningsenlig eller inte. Oavsett vilket så är det en grymt intressant historia, men dessvärre är skådespelet mer än lovligt knackigt (inte minst av Diana Scarwid och Mara Hobel). Allt som allt en klart sevärd film, proppad med odödliga oneliners ("Tina! Bring me the axe!"). (8/15)
Inte min typ.
Divine Amore: det är inget konstigt att en person som den mamman beter sig annorlunda mot sina andra barn/vänner. Så om de upplevt Crawford på ett helt annat sätt är inget konstigt. Men det gör inte Christinas story mindre sann.
Faye Dunaway är verkligen bra som Joan. Enligt gammalt hollywoodöverspelande manér.Filmen är bra som skildrar alla hemskheter men den känns väldigt ensidig och inte helt sanningsenlig. (t.ex har jag hört att Joan utelämnade Christina ur testamentet pga av boken och inte tvärtom). Den var för övrigt den första film som kammade hem alla Razzieawards. Som fiction och skräckfilm är den bra, som biografi inte. den räknas tydligen som en kultklassiker i bl.a dragkretsar.
Det är Faye Dunaway som gör hela filmen.