BETYG
3.3
av 5
3.3
av 5
Det hände i New York
När en gammal man som jobbar som jultomte på ett varuhus påstår sig vara den riktiga jultomten ses han av de flesta som en galning. Röster höjs för att spärra in mannen på mentalsjukhus, varpå en ung advokat bestämmer sig för att föra hans talan.

Originaltitel | Miracle on 34th Street |
Alternativ titel | The Big Heart, Miraklet på 34:e gatan |
Regissör | George Seaton |
Manus | George Seaton |
Genre | Drama, Komedi, Familjefilm, 40-tal |
Skådespelare | Maureen O'Hara, John Payne, Edmund Gwenn, Alvin Greenman, Gene Lockhart, Natalie Wood, Porter Hall, William Frawley, Jerome Cowan, Philip Tonge |
Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
Betygsantal | 305 |
Filmnummer | 16854 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Helcharmig. Gwenn är nog den bästa tomten jag sett. Bara sett honom göra biroller i Hitchcock-filmer innan, och trodde inte han hade gjort en sådan här paradroll i karriären.
Väldigt konstruerad, men trevlig, intelligent och tänkvärd.
En av dåtidens mest älskade julfilmer som ställer den stora frågan om tomtens existens. Finns han verkligen, och vad krävs för att tron på honom ska lika stark som julen? George Seaton har lyckats skapat en av dåtidens mest älskade julfilmer. Med skådespelare som Maureen O`Hara, John Payne, Edmund Gwenn och en ung Natalie Wood blir inte filmen annat än en charmig och hoppfull film där handlingens fokus kretsar kring att tror man tillräckligt, är allting möjligt. Musiken av Alfred Newman bygger upp stämningen och med det skapades en av tidernas bättre julfilmer. Kanske inte min personliga favorit men en klassiker och klart måste, helt klart om man älskar julfilm.
Rätt mysig och småkul. Charmig Gwenn, kul att O'Haras irländska accent skiner igenom vid något tillfälle och kul med ung Natalie Wood.
George Seatons Miracle on 34th Street från 1947, med Edmund Gwenn, Natalie Wood, Maureen O'Hara och John Payne i huvudrollerna, är en charmig och roande julfilm (men en liten romantisk touch) som ger god förströelse. Betyg 3.
En klassiker som jag inte kan minnas att jag sett tidigare faktiskt. Har dock sett remaken. Tycker det är så galet att det är nästan är en 70 år gammal film! För att vara så gammal så håller den förvånansvärt bra. Såg den på lillejul lämpligt nog. 6/10
Gullig, trevlig. Gwenn är fin.
Jag läste inte om filmen innan så visste inte att det var en julfilm. Mysig och fin iallafall, men hade nog satt högre betyg om jag hade varit i julstämning.
Det är inte ofta jag tycker att en remake är bättre än originalet men i det här fallet är remaken faktiskt bättre än originalet. Men detta är också en väldigt bra och mysig julfilm och en scen är faktiskt roligare i originalet än i remaken. Väldigt stark 4:a.
Filmen är ganska bra på att framställa religion som enbart en social konstruktion. Den traditionella sista utvägen mot kritik, "faith is believing when common sense tells you not to", används här för att motivera en tro på tomten. Kritikern är en glädjedödare, och trots att vi alla vet att det är på lek går rättegången ut på att upprätthålla illusionen och leda tron i pseudobevis, istället för att faktiskt fokusera på huruvida verkningarna är till skada (eller rentav nytta). Det är en lite snygg spegling av religionsdebatten ändå.