BETYG
3.6
av 5
3.6
av 5
Miracle in Cell No. 7
Den utvecklingsstörde Yong-Goo blir felaktigt dömd till döden för att ha dödat en flicka. Hand cellkompisar och till och med fängelseföreståndaren är på hans sida och ser till att hans älskade dotter Yeseung kan bo med Yong-Goo i cellen.
| Originaltitel | 7-beon-bang-ui seon-mul |
| Alternativ titel | Gift from Room Number 7 |
| Regissör | Lee Hwan-Kyung |
| Manus | Lee Hwan-Kyung, Kim Hwang-Sung, Kim Young-Suk |
| Genre | Drama, Komedi, 2010-tal |
| Skådespelare | Park Won-sang, Oh Dal-su, Ryu Seung-ryong, Park Shin-Hye, Kal So-Won, Tae Kim-jung, Jeong Jin-yeong |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 41 |
| Filmnummer | 103625 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Riktigt bra o både feelgood o sorglig.
Den lilla flickan är fenomenal i sin roll. I övrigt är filmen sådär, trots alla lovord. Huvudpersonen känns överdriven, och det koreanska fängelset orimligt slappt. Det kan ju knappast vara så där avslappnat i ett riktigt koreanskt fängelse? Inte oväntat är filmen inte särskilt trogen sin riktiga förlaga.
Börjar svagt men blir en trevlig feel-goodfilm med en hel del försök att locka fram tårar inslängt. Tyvärr dippar story ibland när den ibland vill göra sig svårare än den är, eller när den blir lite för fånig.
Bättre än jag förväntade mig. Sentimentalitet ut i fingerspetsarna men skådespelarensemblen arbetar så bra ihop att de är svårt att inte bli indragen och investerad.
Otroligt charmig, riktigt rolig och väldigt rörande! Vi bjuds på fantastisk skådespeleri från faktiskt samtliga parter, det är inte en enda svag länk någonstans i denna esemblen. Brukar ofta irritera mig på barnskådspelare men Kal So-won är otroligt söt och framförallt bra men den som imponerar mest är Ryu Seung-ryong som utvecklingstörd, oerhört övertygande och en fantastisk prestation som kan liknas med Hoffman i Rain Man. (12/15)
Jag tror inte att jag har sett en bättre barnskådespelare än Kal So-won sen Dakota Fanning i Man on Fire, hon är hur bra som helst. Hade varit perfekt med någon snäppet skarpare än Ryu Seung-ryong för att spela Yong-Goo, men jag klagar inte. Resten av castingen är grymma, det är välskrivet, helt hysteriskt och faktiskt rätt så gripande. Snyggt också.
En lätt utvecklingstörd man som lyckas charma ett helt fängelse. Those feels ... På tok för sentimental. Filmen bjöd dock på en hel del skön symbolik, vilket lyfte intrycket en aning.
Jag brukar inte gilla sentimentala filmer men den här var riktigt svår att värja sig mot. Även om vissa av trixen var väl uppenbara, även om handlingen är rätt osannolik så kapitulerar jag till slut. Här finns en perfekt balans mellan feelgood och melankoli. Handlingen har också ett intressant upplägg och dessutom Oh dal-su...en av mina favoriter (oldboy, lady vengeance, a bittersweet life, the host, thirst, thieves...ja sjukt hur många bra filmer han prickar in)
