BETYG
3
av 5
3
av 5
Min pappa Marianne
Efter att ha brutit upp med pojkvännen återvänder Hanna, 28, till Alingsås för ett vikariat på lokalnyheterna. När hennes älskade pappa, prästen med det stora skägget, avslöjar att han egentligen vill vara Marianne vänds Hannas värld upp och ner. Men för pappa Marianne finns ingen återvändo, hon måste äntligen få vara den hon är.
| Originaltitel | Min pappa Marianne |
| Alternativ titel | My Father Mary Anne |
| Regissör | Mårten Klingberg |
| Manus | Cilla Jackert, Daniel Karlsson, Ida Kjellin |
| Genre | Drama, Komedi, 2020-talet |
| Skådespelare | Hedda Stiernstedt, Rolf Lassgård, Lena Endre, Klas Wiljergård, Nour El-Refai, Kajsa Ernst, Ralph Carlsson, Mårten Klingberg, Natalie Minnevik, Vilhelm Blomgren, Mikaela Knapp, Wilhelm Johansson, Johan Karlberg, Marie Delleskog, Lotta Karlsson, Astrid Stang-Lund Sanne, Oscar Töringe, Paula Sundberg, Erik Lundin |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 283 |
| Filmnummer | 136512 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Roffe satsar nog rätt hårt med den här för att kanske kunna testa på Hollywood känns det som, men detta har dock redan gjorts förut.
Tyckte mycket om denna film
2021-06-22: Härligt underhållande. Lassgård och Endre är alltid lika samspelta. Gillar även Hedda.
Bättre än jag förväntade mig.
Ja, godkänd, men ingen film jag fastande för...
Godkänt men inte mer. Rolf Lassgård och Ralph Carlsson är alltid säkra kort. Nour El-Refai är det definitivt inte.
I vissa aspekter en positiv överraskning. Jag hade befarat en uppfostrande och självbelåten film, men där hamnar man aldrig, den är istället förvånansvärt avslappnad och mer intresserad av det mänskliga perspektivet än av slagord. Alla vill inte vara aktivister, de flesta vill nog bara få leva sitt liv efter sina egna premisser, och det tycker jag att man får fram bra här. Men tyvärr är det i övrigt samma gamla vanliga halvtaskiga film som svensk film alltid trycker ur sig. Oinspirerad regi, fantasilöst manus, stereotypa karaktärer och trött humor. Lassgård är förvisso väldigt bra, och så länge filmen fokuserar på honom är den mestadels bra, men i övrigt är skådespeleriet verkligen inget vidare. Nour El-Refai måste ha slagits något slags rekord i uttryckslöshet. Här finns en grund för en bra film som är intresserad av att skildra olika perspektiv utan att fördöma, men när man kör det genom det svenska filmmaskineriet, så blir det ju en sådan här blaskig produkt som kommer ut i slutändan ändå
Jo men den funkade väl, störde mig lite väl mycket huvudkaraktärens 00 tals fjortis beteende till o från. Men bortsett ifrån det helt okej.
Det här blir en stark trea för den stack ut över det vanliga i svensk film. Mycket på grund av utförandet och då står ju Lassgård först i kön,han gör den här rollen så inlevelsefull och visar så bra på skillnaden när han/hon hittat hem, just det gjorde att förståelsen blev så stor. Men också Stiernstedt som gjorde en mycket trolig rolltolkning av hur det är att återkomma till sin uppväxt och känna sig misslyckad, alla blickar och kommentarer, att inte kunna vara sig själv och dessutom upptäcka nya sidor hos sin far. Sen är det själva historien som bara kändes så realistisk och lite oväntad i vissa frågor. Jag blev väldigt oväntat tagen av det här.
Det här var verkligen en film som hade kunnat gå hur som helst. Tänk om någon annan skådespelare hade spelat samma karaktär som Rolf Lassgård spelar. Han är stor, lång ser inte speciellt kvinnlig ut. Men så bra han är i denna rollen. Filmen är ok, sevärd men inte mer.
