BETYG
3.7
av 5
3.7
av 5
Min bäste ovän - Klaus Kinski
Filmregissören Werner Herzog berättar om sitt långa samarbete och många sammandrabbningar med den excentriske och legendariske skådespelaren Klaus Kinski, varvat med intervjuer med skådespelare, statister och fotografer som arbetat med honom, bland andra Eva Mattes och Claudia Cardinale medverkar.
| Originaltitel | Mein liebster Feind - Klaus Kinski |
| Alternativ titel | My Best Fiend |
| Regissör | Werner Herzog |
| Manus | Werner Herzog |
| Genre | Biografi, Dokumentär, 90-tal |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 1424 |
| Filmnummer | 5669 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.
Kommentarer
Är man intresserad av filmhistoria är det helt klart värt att se men som sagts innan i tråden så är detta Herzogs bild av deras relation och han framstår inte som så lite självgod när han tacksamt porträtterar Kinski utfrån sin egen lins. Jag ser inte detta som en dokumentär.
Finns på Youtube i två delar. Mycket intressant om en helgalen människa, och nog är väl Herzog lite galen han med. En fin pendang till "The burden of dreams". Man får kanske inte ta så hårt på sanningshalten i allt.
Mycket ömsint och fint om en jävligt stormig relation och två helgalna men hänförande filmiska konstnärer. Filmen är en klar fyra, synd bara att den svenska dvd-utgåvan bara har den engelska dubbningen. Hade det inte varit för att Herzog själv som dubbat sin egen röst och klippen på Kinski lämnats orörda hade filmen nog inte gått att titta på.
Som bakomfilm är den intressant med anekdoter och levande arkivbilder, men det är definitivt inget dokumentärt mästerverk. Inte särskilt objektivt, då Herzog mest ville förmedla sin egen bild. Jag är även skeptisk till att en filmmakare gör en dokumentär och själv talar om en av sina skådespelares privata sidor. Ett problem med det är att många tittare ser det som en enda sanning och kopierar åsikterna istället för att bilda en egen uppfattning och ges möjligheter till det. Sedan vet jag inte om det finns olika versioner. I den jag såg var det pålagd engelsk röst på många ställen. Det var väldigt störande. Och den svenska textningen verkade vara gjord med Google translate. "Shooting" översattes genomgående till skjutning eller skytte, vilket gav en annan innebörd när de pratade om inspelningarna på postkontoret. Skällsorden blev rätt underhållande med översättningen. "Du rumpa", kunde det stå. Det har jag aldrig hört någon säga i verkligheten. Men den största översättningstabben var när Herzog talade om Kinskis kärleksfulla sidor och det översattes till: "Han älskade väldigt mycket med mig då.".
fin i all sin enkelhet. herz är ju alltid trevlig att lyssna på. blir lite smörig då och då.
Tråkig skildring av två alldeles för romantiska tyskar. Visst är Kinski en fin skådespelare (men alltid en hemsk människa) ibland men man måste verkligen låta sig övertygas av Herzogs självmytologiserande för att uppskatta den här filmen.
fyra när jag såg den, trea nu dagen efter. så kan det vara ibland
Underhållande att höra historierna om dessa två geniala narcissister. Men tillslut så blir det lite kaka på kaka när Herzog har förklarat dom bägge galna för hundrade gången och jag börjar genast undra hur mycket som är just är spelet för gallerierna och vad som är verkliga känslor. Hade kanske blivit mer intressant i längden att forska i Kinskis uppväxt och hur han kom att bli den han var än att dra ytterligare en omgång av uppseende rövarhistorier.
Man gillar ju Klausen
Jättebra spännande och intressant, underhållande, efter att ha sett 4/5 Herzog/Kinski-fiimer. Bara Woyzeck kvar nu. Och sen se om då och då såklart. Mycket kul info, visste att Jason Robards var tänkt för rollen som Fitzcarraldo men inte att Mick Jagger var det.
Men varför har Herzog dubbat över sin egen röst med engelsk dubbning medans hans tyska hörs i bakgrunden....? Försökte sluta störa mig på det under filmens gång.
