BETYG
3.2
av 5
3.2
av 5
Merry Christmas, Mr. Lawrence
Indonesien, 1942. Under en brännhet sol förtvinar sex hundra brittiska fångar i ett japanskt fångläger, där fascisten Kapten Yonio styr med kompromisslös disciplin och krav på lydnad. Yonio betraktar sina fångar som ynkryggar de har valt kapitulation framför en ärorik död. En dag anländer en ny fånge: kommandosoldaten Jack Cellier. Kaptenen ser i Jack en jämlike, den värdige motståndare han länge väntat på. Yonio gör sitt yttersta för att bryta ner nykomlingen. I "Merry Christmas Mr Lawrence" fortsätter krigets grymheter innanför lägrets murar, i en bitter kamp mellan starka psyken. Två mäns orubbliga viljor möts i en brutal uppgörelse. Men trots att de kommer från olika världar, visar det sig att stolthet inte känner några gränser.
| Originaltitel | Merry Christmas, Mr. Lawrence |
| Regissör | Nagisa Ôshima |
| Manus | Nagisa Ôshima, Paul Mayersberg |
| Genre | Drama, Krig, 80-tal |
| Skådespelare | David Bowie, Tom Conti, Jack Thompson, Takeshi Kitano, Ryuichi Sakamoto, Alistair Browning, Johnny Ohkura |
| Betygsätt | Logga in eller bli medlem för att rösta |
| Betygsantal | 390 |
| Filmnummer | 5752 |
Recensioner
Filmen har inga recensioner ännu.Kommentarer
Bra soundtrack som tar över lite ibland. Tillbakablickarna känns lite malplacerade eftersom resten av filmen inte ses ur Celliers perspektiv, utan Lawrences. Känns som att mycket material som kunnat sätta de tillbakablickarna i ett sammanhang, samt etablera Hama mer som den centrala karaktär som vissa scener framställer honom som, har klippts bort. Det är liksom otydligt vilka filmen fokuserar på och varför, samtidigt som våldet ändå ter sig relativt milt i förhållande till vad som försiggick i andra japanska läger. Trea.
En vän kallar den här filmen Merry Lawrence Mr Christmas, vilket är rätt träffande för den hänger inte ihop.
Når inte upp till samma klass som "The Bridge on the River Kwai" i samma genre men det finns bitar som är väldigt bra. Det absolut bästa är Sakamotos soundtrack som är lysande. Stark trea.
Fantastiskt soundtrack.
Nja sådär, grymt bra soundtrack dock. 2/5
Som Iaowai skrev; Ryuichi Sakamoto, Takeshi Kitano och Bowie, homoerotik och soundtracket, för tusan, det blir inte mycket bättre än så. Visst kunde den varit lite tightare, men jag är så nöjd, så nöjd.
En ganska förvirrad film men ändå bra. Conti, Bowie och speciellt Kitano gör väldigt bra ifrån sig medan Sakamoto känns helt fel i sin roll. Många scener är bra men väldigt ointressanta, vad är det egentligen filmen handlar om. Det finns ingen helhet (Bowies tillbakablickar är helt felplacerade, och hör inte hemma i filmen alls). Samtidigt så har miljöerna fångats bra och man tappar aldrig intresset för filmen (trots att den inte är intressant). Hade definitivt behövt ett bättre manus. Betyg 6.6
Ojämn film med en rätt påklistrad/lösryckt titel, men ack den är mig så kär p.g.a. A) älsklingsfaktorn; Ryuichi Sakamoto, Takeshi Kitano OCH David Bowie i SAMMA film (!!) B) homoerotiken och C) det fantastiska soundtracket med musik av Ryuichi Sakamoto och sköna David Sylvian.
(rek.3) Hm, denna trea består av ett skört material. Finns ett antal mycket mer sevärda filmer inom genren, och denna är inte på något sätt speciell, bortsett då från att Bowie medverkar. De japanska fångvaktarna spelar över till tusen och man vänder sig stundtals av besvikelse. Nej, detta är nog näsan sämre än en trea. Hm, får fundera lite till.
Flummig. Gillar dock Laurences dialog med japanerna men Bowies intåg med äta blommor och intetsägande tillbakablickar förstår jag inte vitsen med. Visst, han är speciell som bara Bowie kan va men i den här filmen skar det sig. Samma med musiken...
